jeneli

Mnnnggggghhhh!
"Handla aldrig i vredesmod" är ett av nyckelbegreppen när det handlar om barnuppfostran. Och nog har vreden kokat inom mig ikväll, men jag har tappert bekämpat den genom att räkna till hundramiljoner ungefär. Nattningsprocesserna drar mer och mer ut på tiden. Jag har äntligen lyckats få honom att åtminstone stanna kvar i sängen, genom att bära tillbaks honom de sisådär 20 gångerna han steg upp. När jag började ta med mig ett kramdjur från sängen varje gång jag burit dit honom, fattade han poängen. Från att vara hysteriskt galen, gick han till att bli hjärtskärande ledsen. "Jag ä-ä-älskar de-ej! Jag vi-hill att du li-igger här med me-ej!" Svårt, så svårt att stå emot. Man vill ju inte bråka.

Just nu ligger han och försöker med alla medel för att få mig att komma och lägga mig med honom. "Jag är rä-ädd, jäätterädd, ma-ammaa! Jag är huungriiig! Jag har ont i mageeeen!" Tappert står jag emot viljan att springa dit och trösta, lägga mig och veta att han förmodligen skulle somna på fem röda.