jeneli

Den ena är lite större, kantigare och längre liksom. Och den andre är liten och rund, rätt mjuk för att kunna kallas guld egentligen. Men om man ska tro ordspråket "tala är silver, tiga är guld" passar lillklimpen in bättre på beskrivningen, medan storklimpen som babblar jämt kanske lutar mer åt silver.

Jag talar om Joel och Elias, kusinerna som just nu sover gott i varsin säng. Vi har haft en fin kväll med grillning hos Linda. Med oss var Gurra. "Är han en människa eller en hund?" undrade Joel precis innan Linda skulle åka och hämta upp honom. Gurra ÄR en människa, även om hans namn kanske liknar en hunds. Ja, egentligen heter han ju Gustav, men hade jag sagt det kanske Joel hade undrat om han var en katt, tss. Frida var också där, Lindas styvsyster som gladeligen är hundvakt åt ad/hd hunden Anton. Med sig hade hon hunden Knallen, lätt överviktig och grå i skägget. Våran Seidi var också på plats såklart, bitchen som har satt sig i respekt vilket gör att Knallen mestadels håller sig i hallen när vi är på besök. Senare dök lille Elias upp och Gurra som är totalt barn -och hundovan såg rätt skärrad ut där han satt och smuttade på en smirre och skådade föreställningen. Med tre hundar, två ungar, tre fnittriga "fruntimmer" i en liten lägenhet kan det bli lätt kaotiskt. Till sist tog han upp senaste numret av "Hunden och jag" (eller vad den nu hette) i ett sista desperat försök att koppla bort.

Vi drog hem vid 20-tiden, jag matade ungarna med limpmackor och korv, lade lillklipmen, aka. Vingmuttern, med välling i sängen och han däckade. Jag och Joel såg Narnia och sen somnade han också. Mmmm... skönt med en bra kväll!