Frajdej
Frääda och inge att gö.
Men imorrn kanske Fredrika kommer hit och äter lite och dricker lite vin. Bara lite. Jag tänkte göra en god paj, en god fettsnål paj, en god fettsnål paj med lågt glykemiskt index. Till det en god sallad, utan dressing! Jag har inte pratat med Fredrika på länge om hur det går med pilatesen och träningen. Själv har jag inte ens varit i närheten av Avancia på flera veckor. Inte för att jag inte längtat dit, men men... Däremot traskar jag ju runt i stan allt som oftast med Seidi.
Idag höll hundjäveln på att slita armen av mig, då jag gick försjunken i mina förvirrade tankar och hon fick syn på en katt. "Voff!" och så kastade hon sig efter missen, varav jag instinktivt tryckte på "låset" på kopplet så linan inte kunde dras ut. "Ryck" sa det i kopplet och "knäck" sa det i armen och jag trodde jag skulle vrida nacken av byrackan. Det räckte dock med att skrika en lång svordomsramsa. Sen gick vi hem.
Igår hade vi en mamma&son dag. Tja, eller... det har vi ju alla dagar nästan, men igår var lite speciellt då vi myste till det lite extra. Först hade Joel bett om att få fika i stan. Det höll på att gå åt helvete redan när jag parkerade bilen. "Sätt byxbenen över stövlarna!" befallde ungen. "Vad är det där för ton?" sa jag irriterat. "Man kan fråga snällt: Kan du...?" "Men gööör det nu dååå!" Joel fattade tydligen inte vad jag menade, eller ville inte göra som jag sa. Jag tippar på det sistnämnda. "Nää-iii" sa jag och ställde mig med armarna i kors. Joel tappade tålamodet och jag också. Jag förklarade att om han inte ändrade attityd så skulle det itne bli någon fika överhuvudtaget. Och det tänkte han inte göra tydligen, itne förrän jag svängde på klacken, tog upp bilnycklarna och sa att jag tänkte åka hem. "Okej, okej!" ropade han. Sen ett ohörbart: "Jag skärper mej." Så lätt tänkte jag inte ge mig: "Vad sa du?" Joel upprepade det han sagt lite högre, då var jag nöjd och tog han glatt vid handen och frågade var han ville fika. Sedan var friden återställd.
Shit, det är inte lätt när både mor och son är lika envisa och framförallt inte när modern i fråga sänker sig till samma nivå som sonen...
Senare, när vi fikat i lugn och ro åkte vi hem och poppade popcorn och drog på bio. Vi såg Chicken Little, den var helt okej. Joel tyckte ialla fall att den var spännande!
Nu ska jag åka och hämta den lille och hoppas att han är på bra humör! Glad son = glad mor.
Men imorrn kanske Fredrika kommer hit och äter lite och dricker lite vin. Bara lite. Jag tänkte göra en god paj, en god fettsnål paj, en god fettsnål paj med lågt glykemiskt index. Till det en god sallad, utan dressing! Jag har inte pratat med Fredrika på länge om hur det går med pilatesen och träningen. Själv har jag inte ens varit i närheten av Avancia på flera veckor. Inte för att jag inte längtat dit, men men... Däremot traskar jag ju runt i stan allt som oftast med Seidi.
Idag höll hundjäveln på att slita armen av mig, då jag gick försjunken i mina förvirrade tankar och hon fick syn på en katt. "Voff!" och så kastade hon sig efter missen, varav jag instinktivt tryckte på "låset" på kopplet så linan inte kunde dras ut. "Ryck" sa det i kopplet och "knäck" sa det i armen och jag trodde jag skulle vrida nacken av byrackan. Det räckte dock med att skrika en lång svordomsramsa. Sen gick vi hem.
Igår hade vi en mamma&son dag. Tja, eller... det har vi ju alla dagar nästan, men igår var lite speciellt då vi myste till det lite extra. Först hade Joel bett om att få fika i stan. Det höll på att gå åt helvete redan när jag parkerade bilen. "Sätt byxbenen över stövlarna!" befallde ungen. "Vad är det där för ton?" sa jag irriterat. "Man kan fråga snällt: Kan du...?" "Men gööör det nu dååå!" Joel fattade tydligen inte vad jag menade, eller ville inte göra som jag sa. Jag tippar på det sistnämnda. "Nää-iii" sa jag och ställde mig med armarna i kors. Joel tappade tålamodet och jag också. Jag förklarade att om han inte ändrade attityd så skulle det itne bli någon fika överhuvudtaget. Och det tänkte han inte göra tydligen, itne förrän jag svängde på klacken, tog upp bilnycklarna och sa att jag tänkte åka hem. "Okej, okej!" ropade han. Sen ett ohörbart: "Jag skärper mej." Så lätt tänkte jag inte ge mig: "Vad sa du?" Joel upprepade det han sagt lite högre, då var jag nöjd och tog han glatt vid handen och frågade var han ville fika. Sedan var friden återställd.
Shit, det är inte lätt när både mor och son är lika envisa och framförallt inte när modern i fråga sänker sig till samma nivå som sonen...
Senare, när vi fikat i lugn och ro åkte vi hem och poppade popcorn och drog på bio. Vi såg Chicken Little, den var helt okej. Joel tyckte ialla fall att den var spännande!
Nu ska jag åka och hämta den lille och hoppas att han är på bra humör! Glad son = glad mor.
Kommentarer:
Trackback