det lilla orosfröet
En liten gnagande oro någonstans långt inne i kroppen förökar sig snabbt och blir till miljoner små orosmoment som till sist kryllar runt i mellangärdet och sänder ångestsignaler till nervknuten. Man vet inte vart man ska ta vägen och önskar att klockan inte alls var 22.30 på kvällen, utan snarare 8.30 på morgonen. Dels så man slapp gå och lägga sig, för vem kan sova när det känns som om en kall isbit snurrar runt inuti magen? Och dels för att man måste ta itu med allt som hänger över en.
Som tur somnar man till sist och när man vaknar på morgonen kan man nästan skratta åt sig själv och fattar inte hur man kunde tro att livet var över för bara några timmar sedan. "Problem är till för att övervinnas" tänker man lite kaxigt. Sen tänker man att det är bäst att ta itu med allt det där som hänger över en, som inte alls var så farligt egentligen, men att man borde göra det trots allt för att skona sig själv från att återigen låta det lilla orosfröet gro och yngla av sig.
Så nu, lilla orosfrö, må du få ligga kvar långt därinne vid min ryggrad bredvid tolfte kotan, ty jag skall bekämpa dig med min handlingskraft och företagsamhet!
Som tur somnar man till sist och när man vaknar på morgonen kan man nästan skratta åt sig själv och fattar inte hur man kunde tro att livet var över för bara några timmar sedan. "Problem är till för att övervinnas" tänker man lite kaxigt. Sen tänker man att det är bäst att ta itu med allt det där som hänger över en, som inte alls var så farligt egentligen, men att man borde göra det trots allt för att skona sig själv från att återigen låta det lilla orosfröet gro och yngla av sig.
Så nu, lilla orosfrö, må du få ligga kvar långt därinne vid min ryggrad bredvid tolfte kotan, ty jag skall bekämpa dig med min handlingskraft och företagsamhet!
Kommentarer:
Trackback