konsekvent?
Det är varmt, idag igen! Joel packade ner shorts och "keps utan tak" (keps med bara skärm och inget... tja... tak!) i sin lilla dagisväska imorse.
"Säg åt tanterna att jag får ha shorts om det är varmt" påminde han. "Säg åt Kerstin, för hon är så noga. Hon är så HIMLA NOGA med oss" suckade han.
Mors ord är lag, det vet han... åtminstone vill han att dagistanterna ska lyda mamma. Har mamma sagt, så får jag! Huruvida han själv lyder sin mor beror helt och hållet på humör.
Igår rök vi ihop igen, två gånger. Suck... och jag känner mig som världens sämsta mamma, brister i gråt och undrar vilka men min son ska få i livet. Hur ska en unge som har en sån hemsk mamma kunna vara lycklig och få ett gott liv? Ibland är jag så himla okonsekvent. Att vara konsekvent är ju liksom själva nyckelordet i barnuppfostran. Sen när jag velat hit och dit i flera minuter, så blir jag arg. Nä nu! Det är faktiskt jag som bestämmer... och så blir det bråk. Kan jag aldrig lära mig att säga till vänligt men bestämt med en gång, och slippa tjafset i fortsättningen???
Nu ska han vara hos sin pappa en heeel vecka, och det moler och värker redan i magen av saknad. Under veckan som går ska jag öva på att vara konsekvent. Ehm... kan dock bli svårt utan någon som trilskas. Aja, Martin är ibland olydig. Jag får öva på honom i helgen :)
"Säg åt tanterna att jag får ha shorts om det är varmt" påminde han. "Säg åt Kerstin, för hon är så noga. Hon är så HIMLA NOGA med oss" suckade han.
Mors ord är lag, det vet han... åtminstone vill han att dagistanterna ska lyda mamma. Har mamma sagt, så får jag! Huruvida han själv lyder sin mor beror helt och hållet på humör.
Igår rök vi ihop igen, två gånger. Suck... och jag känner mig som världens sämsta mamma, brister i gråt och undrar vilka men min son ska få i livet. Hur ska en unge som har en sån hemsk mamma kunna vara lycklig och få ett gott liv? Ibland är jag så himla okonsekvent. Att vara konsekvent är ju liksom själva nyckelordet i barnuppfostran. Sen när jag velat hit och dit i flera minuter, så blir jag arg. Nä nu! Det är faktiskt jag som bestämmer... och så blir det bråk. Kan jag aldrig lära mig att säga till vänligt men bestämt med en gång, och slippa tjafset i fortsättningen???
Nu ska han vara hos sin pappa en heeel vecka, och det moler och värker redan i magen av saknad. Under veckan som går ska jag öva på att vara konsekvent. Ehm... kan dock bli svårt utan någon som trilskas. Aja, Martin är ibland olydig. Jag får öva på honom i helgen :)
Kommentarer:
Trackback