jeneli

Jag ska byta bana och börja som livsmedelsforskare (om det nu finns nåt som heter så). Jag har nämnligen i all hemlighet gjort ett litet potatisexperiment, ingen har vetat om det! Inte ens jag själv! Jag tänkte här att jag skulle skriva en kort sammanfattning om mina intressanta resultat.

Först lite bakgrund...
Jag mottog av min kära farmor för många, många månader sedan, det kan röra sig om ett år... eller två, en påse potatis som hon själv odlat och förvarat i sin potatiskällare. Potatisen har sedan dess legat i köket i ett skåp invid mitt kylskåp. Ungefär i samma tidpunkt (kan ha varit före eller efter jag fått farmors potatis) inhandlades på Kantarellen en påse potatis av mig själv. Denna potatispåse satte jag i köket i ett skåp i närheten av diskbänken. Man kan fråga sig varför jag inte la potatisen på ett svalt ställe, typ kylskåpet. Man kan också fråga sig varför jag inte åt upp potatisen. Till sist kan man fråga sig varför jag inte kastar bort potatis som legat två år i ett skåp.

För några månader sedan började jag fundera vad det var för brun fläck i det ena skåpet, men jag har inte brytt mig nämnvärt om den. "Nåt som läckt" har jag tänkt och stängt skåpet (ungefär som att fläcken skulle försvinna om jag inte låtsades om den!). Idag var jag dock på städhumör (inträffar sällan) och beslöt mig för att torka upp den stora bruna fläcken i skåpet. Det var då jag upptäckte att fläcken kom av en brun sörja som låg i en påse som låg gömd längst inne i skåpet. När jag lyfte på påsen droppade och rann det. Illamående och hulkande slängde jag de ruttna potatisarna. Det var då det gick upp för mig att jag nog hade en till potatispåse i ett annat skåp (Farmors potatisar), det vid kylskåpet. Försiktigt öppnade jag dörren till skåpet, som om jag väntade mig att något skulle hoppa ut och bita mig i halsen. Där låg den - påsen. Inget brunt hade runnit ur den, så jag greppade påsen, svalde, höll andan, blundade och klämde till. Det hördes ett frasande ljud. Potatisarna i den påsen var torra som krut!

Resultat...
Alltså, två påsar potatis har i ungefär lika lång tid legat och gottat sig i mina skåp, blivit gamla och sega och oätliga. Kantarellenpotatisarna ruttnar till slut till en brun, illaluktande smörja. Farmors potatisar torkar till fnöske. Varför blir det så?
Farmors potatisar kanske är av bättre kvalitet, som odlats i skärgården och förvarats svalt i potatiskällare innan de skänktes till mig. Kantarellenpotatisarna har legat rätt varmt i en affär innan jag köpte (och försummade) dem. Kan de bero på att Farmors potatisar legat nära kylskåpet och Kantarellenpotatisarna legat lite fuktigare till bredvid diskbänken? Eller beror det på potatissorten. Jag har ingen aning om den ena var bintje och den andra King Charles Cavalier, eller vad det nu heter. Men en slutsats kan jag dra. Att ha Farmors potatisar att ligga i ditt skåp i två år är trevligare än potatisar från Kantarellen.