jeneli

Jag är nog en sån där mamma som dagisfröknarna sitter och suckar över i kafferummet. En sån där som glömmer att ta med galonisarna en regnig dag, eller som inte kommer ihåg att returnera lappar om behov av dagisplats under sommaren. Såna saker kan få dagistanter att bli smått irriterade ibland, vilket man kan förstå. Igår när jag hämtade Joel påminde de mig om att barnen skulle på teater idag, och att de skulle åka från dagis kl 8.15. "Javisst, ses imorrn!" sa jag, tog Joel vid näven och vi skuttade hem.

Imorse lite över 9 kom vi skuttandes igen hand i hand över dagisgården och mötte mattanten Stina i dörren. "Nämen, kommer ni nu? Alla är i Vinkelboda på teater!" ..... Skit också, det hade jag glömt bort. Stina föreslog att vi skulle åka dit, men Joel hade tappat sugen och ärligt talat var jag heller inte så sugen på att komma dit med andan i halsen och be om ursäkt för att vi var sena och få surblickar från dagistanter. Han fick bli hemma med mig.

Det blev en riktigt bra dag. Vi har gått två riktiga långpromenader på skogsvägar vi aldrig gått på tidigare och "helt utan gnäll" som Joel uttryckte sig. Och han hade rätt! Fantastiskt att en kille, som ibland inte ens "orkar" gå från bilen till dörren, glatt struttar runt på knöliga stigar i skogen i närmare en timme. Och två gånger på en dag! Nu är vi alla nöjda, glada och trötta. Seidi har slocknat på soffan och Joel har ätit en stor portion gröt och två limpmackor till kvällsfika.

Teater i all ära, men ibland roar man sig bäst själv.