klädprovning igen
Gjorde ett sista försök att hitta en svid till kalaset i helgen. Var in på Me and Pia och snurrade blygt ett varv för den hjälpsamma försäljaren med en 120 euros kreation på mig. Jag är lite ovan att ha klänning, sa jag och berättade att jag haft komplex för mina ben sedan jag var sju år.
Jag minns det så väl den där dagen. Jag kanske var sjuk, jag vet inte, men av någon anledning skulle jag få följa med mamma till hennes skola. Liten och töntig som man var, skulle jag ha klänning på mig, och knästrumpor. Såna där vita med mönster på. Hela vägen i bilen tyckte jag att jag var fin, men när vi var framme och skulle kliva ur blev det tvärstopp!
"Jag vill inte, jag har så fula ben!" klagade jag och drog i den knäkorta klänningen för att se om den inte kunde räckas ner till fötterna.
"Äh, struntprat, sjuåringar har inte fula ben!" sa mamma och moloket följde jag med in i skolan.
Fattar jag det, att benen såg hemska ut i de där knästrumporna! Nåja, nuförtiden är det inte lika hemskt att visa benen, även om jag föredrar byxor eller jeans framför kjol och klänning.
Ialla fall, Me and Pia damen tyckte jag var urtjusig i alla hennes klänningar... såklart. Vilken försäljare skulle säga nåt annat.
"Men ser jag inte lite bred ut vid midjan?" frågade jag oroligt.
"Mjaa... du kanske ska ha en mer figurnära modell" sa hon och sträckte fram en annan 160 euros kreation. Själv hade jag hoppats på att den för 50 euro skulle sitta som en handske, men nej. Sedan måste man ta hänsyn till andra saker, det är inte bara midjeproblemet. Utan svettproblemen som vissa har. Jag kan inte ta på mig vadsomhelst, även om det är skitsnyggt och sitter som gjutet. Nä, jag måste ta i beaktande att jag får lökringar under armarna, oavsett om det är en nyårshippa utomhus i 20 minusgrader, eller om det är ett beachparty i 30 plusgrader. Så den enda klänningen som satt bra och var överkomlig i prisklass fick jag välja bort p g a det.
Skit.
Det får bli jeans och linne... som vanligt.
Jag minns det så väl den där dagen. Jag kanske var sjuk, jag vet inte, men av någon anledning skulle jag få följa med mamma till hennes skola. Liten och töntig som man var, skulle jag ha klänning på mig, och knästrumpor. Såna där vita med mönster på. Hela vägen i bilen tyckte jag att jag var fin, men när vi var framme och skulle kliva ur blev det tvärstopp!
"Jag vill inte, jag har så fula ben!" klagade jag och drog i den knäkorta klänningen för att se om den inte kunde räckas ner till fötterna.
"Äh, struntprat, sjuåringar har inte fula ben!" sa mamma och moloket följde jag med in i skolan.
Fattar jag det, att benen såg hemska ut i de där knästrumporna! Nåja, nuförtiden är det inte lika hemskt att visa benen, även om jag föredrar byxor eller jeans framför kjol och klänning.
Ialla fall, Me and Pia damen tyckte jag var urtjusig i alla hennes klänningar... såklart. Vilken försäljare skulle säga nåt annat.
"Men ser jag inte lite bred ut vid midjan?" frågade jag oroligt.
"Mjaa... du kanske ska ha en mer figurnära modell" sa hon och sträckte fram en annan 160 euros kreation. Själv hade jag hoppats på att den för 50 euro skulle sitta som en handske, men nej. Sedan måste man ta hänsyn till andra saker, det är inte bara midjeproblemet. Utan svettproblemen som vissa har. Jag kan inte ta på mig vadsomhelst, även om det är skitsnyggt och sitter som gjutet. Nä, jag måste ta i beaktande att jag får lökringar under armarna, oavsett om det är en nyårshippa utomhus i 20 minusgrader, eller om det är ett beachparty i 30 plusgrader. Så den enda klänningen som satt bra och var överkomlig i prisklass fick jag välja bort p g a det.
Skit.
Det får bli jeans och linne... som vanligt.
Kommentarer:
Postat av: Tessa
Hahaaaah, ursäkta om jag skrattar, men jag känner så igen mig, min lilla tvillingsjäl! Puss, jeans o linne sitter skitsnyggt på dig så!
Trackback