(none)
Om man gick vid Ålandsbanken på Nygatan i lördags vid en sisådär tolvtiden, kunde man se en lätt stressad människa slå in först fel kod i bankautomaten, för att sedan få ut pengar, betala den väntande taxichaffisen och sen med ett "klick-klackande" springa i duggregnet mot Dinos.
Där stod hon först och slet argt i den låsta vita dörren en stund, innan hon insåg varför det var en kö vid "Upatairs-dörren" längre bort. Det var tydligen där man skulle gå in... Köade, slängde in jackan, hittade kompisarna, handlade öl i baren och inledde en högljudd konversation med Catta och Marielle. Den här människan var förstås jag.
Denna impulsiva utgång började som barnvakt hos Salva, som var på Arken och kockade. Innan han gick visade han mig var vindunken stod - någon som han fick ångra senare. Vi lagade våfflor till middag, spelade Svälta räv och såg Bolibompa. Ungarna slocknade en efter en, till sist var det bara Joel kvar som prompt skulle se "Tactänic". Salva kom hem lite före tolv, då var man lagom lullig och krogsugen. Joel fick sova över och jag sprang hem, hoppade i duschen och ringde taxi och vips... en halvtimme senare satt jag på Dinos och försökte överösta Made in Thailand som hade sin avskedsspelning.
Sen blev det självklart Arken och Dixieburgare efter stängningdags. Kom hem vid femtiden och igår var jag lagom snygg och tänkte "vad i helvete skulle jag ut för?".
Pappa hämtade oss mitt på dagen för han hade jobb åt Joel, de skulle hugga en gran att ha på altanen med belysning. Jag intog horisontalläge på soffan och rörde mig inte förrän det var middag. Åt två tuggor och kröp tillbaks till soffan.
Vid halv nie började jag piggna i, tyckte pappa, för då hade jag återfått talförmågan blev hungrig. Vi blev hemskjutsade, jag lade Joel att sova och satt uppe och blev slagen i huvet av ensamheten.