prova kläder
Med gott mod och sol i båd hjärta och sinne, tog jag min lilla bil till stan och traskade in på diverse butiker för att hitta a) ett par träningsbyxor och b) nåt festfint till mors 50årskalas.
Med sällskap av ungefär 7 par olika varianter av träningsbrallor i olika märken och färger, stod jag i Megas provhytt och krängde på mig plaggen ett efter ett. Jag fick hjälp med storlekar, för nuförtiden finns det inte bara S, M, L och XL. Nä, nu finns det S och SL, M och ML osv. L:et står för long, de är till för människor med extra långa ben. Jovisst hade man önskat att man var en small med long legs, men tyvärr... jag behövt ett par SS, alltså small and short, för personer med dvärgväxt. Men det fanns inte, såklart. Inte är det modernt att vara kort, därför tillverkas inte extra korta ben på byxor. Nä, man för börja avla bort benkortheten. Tillslut hittade jag ett par snygga som bara fanns i storlken SL. De var 15 cm för långa, men jag drog fram kortet och sa uppmuntrande till kassörn att det nog går att fålla upp.
Fortfarande med gott mod, fast inte så mkt sol i vare sig hjärta eller sinne, gick jag vidare för att beta av det massiva utbudet av klädbutiker i stan. Tror minsann jag bloggat om det för ett tag sedan. Och ingenting har förändrats.
Provade dyrheter på ZicZac, märken som Filippa K och We. Snyggt? Nja. Dyrt? JA. Höstmodet är ju oversize och med tanke på min dvärgväxt såg jag ut som en liten tjock flicka (med tanke på min sura min, lägg till olydig) i de flesta plaggen.
Vidare till Madison. Provade ett antal klänningar och toppar, men inget passade. Magiqe har blivit någon slags mix av tant och fjortis känns det som. Mogna 25-åringar som jag själv hittar inget passande ialla fall. KappAhl ids jag inte ens gå in på; tantvarning! Jo, förresten, jag gick till barnavdelningen (som personer med dvärgväxt kan göra), men det är för glittrigt och pråligt.
Utan mod och stora åskmoln ovanför skallen åkte jag hem. Tänkte, nja.. jag får väl ta på mig den enda klänningen jag har i min ägo, som jag använt till leda och som Jonathan tyckte såg ut som en pyjamas. Suck. Mor? Kan du inte ha ett 50årspyjamasparty istället?
Nå, jag är ialla fall nöjd med mina nya träningsbyxor! Nu ska jag stoppa dem innanför sockorna och dra iväg på pump!
Med sällskap av ungefär 7 par olika varianter av träningsbrallor i olika märken och färger, stod jag i Megas provhytt och krängde på mig plaggen ett efter ett. Jag fick hjälp med storlekar, för nuförtiden finns det inte bara S, M, L och XL. Nä, nu finns det S och SL, M och ML osv. L:et står för long, de är till för människor med extra långa ben. Jovisst hade man önskat att man var en small med long legs, men tyvärr... jag behövt ett par SS, alltså small and short, för personer med dvärgväxt. Men det fanns inte, såklart. Inte är det modernt att vara kort, därför tillverkas inte extra korta ben på byxor. Nä, man för börja avla bort benkortheten. Tillslut hittade jag ett par snygga som bara fanns i storlken SL. De var 15 cm för långa, men jag drog fram kortet och sa uppmuntrande till kassörn att det nog går att fålla upp.
Fortfarande med gott mod, fast inte så mkt sol i vare sig hjärta eller sinne, gick jag vidare för att beta av det massiva utbudet av klädbutiker i stan. Tror minsann jag bloggat om det för ett tag sedan. Och ingenting har förändrats.
Provade dyrheter på ZicZac, märken som Filippa K och We. Snyggt? Nja. Dyrt? JA. Höstmodet är ju oversize och med tanke på min dvärgväxt såg jag ut som en liten tjock flicka (med tanke på min sura min, lägg till olydig) i de flesta plaggen.
Vidare till Madison. Provade ett antal klänningar och toppar, men inget passade. Magiqe har blivit någon slags mix av tant och fjortis känns det som. Mogna 25-åringar som jag själv hittar inget passande ialla fall. KappAhl ids jag inte ens gå in på; tantvarning! Jo, förresten, jag gick till barnavdelningen (som personer med dvärgväxt kan göra), men det är för glittrigt och pråligt.
Utan mod och stora åskmoln ovanför skallen åkte jag hem. Tänkte, nja.. jag får väl ta på mig den enda klänningen jag har i min ägo, som jag använt till leda och som Jonathan tyckte såg ut som en pyjamas. Suck. Mor? Kan du inte ha ett 50årspyjamasparty istället?
Nå, jag är ialla fall nöjd med mina nya träningsbyxor! Nu ska jag stoppa dem innanför sockorna och dra iväg på pump!
Kommentarer:
Postat av: mamma
Jo, nog kan du komma i pyamas, eller varför inte i dina nya snygga träningsbyxor. Jag kanske har glömt att säga det, men det blir ju en del jobba för vissa... och då kanske träningsbyxorna kommer väl till pass!!
Postat av: Tessa
Hahaha, sug på den du Jenny! På med dina snygga träningsbrallor nu barra och serva morsan! Kanske ett tajt linne som framhäver dina otroligt bitiga biceps?! Och bär brickan med en hand, så biccen spänns! Yess, problemet löst!
Postat av: Linda
du kan ju alltid åka o se om du hittar nått i min garderob.. fast där är det väl kläder mest för "långbenta chicks med gropiga rumpor"
Trackback