jeneli

... har jag varit borta. Och hur skönt är det inte att komma hem, när man varit så himla efterlängtad. Ja, Seidi väntade hemma på mig och höll på krypa ur skinnet av lycka när jag kom.

Skolveckan var superbra. Vi har spelat och sjungit mycket, b la en spansk flamencoversion av Vem kan segla kunde man höra i Rubinen på Mittuniversitetet, som jag och min studiegrupp repade ihop med gitarrspel, pianospel och stämsång. Därefter en stämningsfulld ostinato i kanon, med congas, piano, gitarr, maraccas, xylofon och cymbal. Vi filade även på våra egna låtar vi skrivt och har klappat "ta ta-te ta ta ta-a", övat på rytmer och gjort rörelse och röstövningar. Det är så kuuul!
Men det roligaste av allt var att lira Guitar Hero på PS2 som Helena tagit med sig. Vi blev inbjudna på spelkväll efter en god middag på en fin italiensk restarurang. Några öl, ett par glas vin och man var som gjord för att lira lite Ozzy på plastgitarren som följer med spelet. Det går ut på att trycka på rätt knappar på gitarren, vibba på vibb-pinnen för ett schysst sound och är man duktig jublar "publiken", annars blir man utslängd. Jag önskar mig i julklapp!!

På fredagen var det dags att åka ungefär halva sträckan hemåt, mot stockholm. Ujuj, vad jag börjar bli trött på bussåkande. 6 timmar. Ingen tidning. Ingen bra film (Lassie, herreguuud), bara ett par kassa hörlurar men en rätt schysst radiokanal.
Tog tuben mot Martin, gick som vanligt ut på fel ställe vid Slussen och fick vandra i evigheter med min jävla väska och fick vänta skitlänge på bussen som skulle ta mig till Erstagatan. Var helt slut och gråtfärdig när jag kom fram. Skönt att sänka en öl och somna framför tv:n kan jag säga.

På lördagen åkte vi till Barkaby, för att till en början gå på IKEA. Men efter att Martin klivit i en blöt pöl i köket från ett läckande kylskåp och konstaterat att han behövde ett nytt, blev det bara en tur till kyl- och frysaffärn. Där hittade han sig en läcker kyl och frys som han köpte på stört. "Jag tar den i Golfen" sa han till affärsbiträdet, som något skeptisk körde ut det, i jämförelse med den lilla bilen, enorma kylskåpet. "Det här går aldrig" tänkte jag, men sa iget utan hjälpte till att stuva undan grejer och fälla ner säten. Och minsann, kylen gick nästan hela vägen in. Vi fick köra hem med öppen baklucka och sniffa avgaser. Nästa orosmoment var att få in kylen i hissen. Vi hade ingen lust att bära upp den fem våningar. Som tur gick det och vips stod den där, blänkande och surrande mitt i rummet (nåja, i hörnet av "köksdelen" av rummet). Det första Martin gjorde var att laga is, "Åh, åh, nu kan jag ha is när jag har en fryyys!" Sen lade han ömt kinden mot den rostfria ytan och suckade "åh, lilla kyl, vad mycket god mat vi ska äta tillsammans".
VI åt sushi till middag, egenlagad, och marängsviss (utan bananer) till efterrätt. Såg en ganska oläskig skräckfilm och lade oss snällt att sova.

Imorse vaknade vi tidigt och drog till Drottningholm och knallade runt i Kungens trädgård. Vi fastnade i hundgården, där man SKA ha sina hundar lösa, och tittade roat på alla jyckar; den ena fulare än den andra - vissa jättesöta, som så lyckliga rusade runt och busade. Och vi sa "nu skulle Seidi ha varit här", men tänkte att hon nog skulle skita i de andra hundarna och mest traska i dammen som omgav hundgården.

På bussen mot Grissle var jag spyfärdig av hunger och bara läääängtade till cafeterians 5, 50 euros portioner. Ja, det är ju billigt ialla fall. Beställde kyckling med ädelostssås. På bästa skolmattantsmanér slafsades det upp en portion ris med grådaskig sås på min tallrik. Nåja, jag kan ju äta kycklingen ialla fall, tänkte jag och skar i låret som låg på tallriken. Hmm... rosa kycklingkött som smakar kassler, jag hoppar över det. Jag åt upp salladen och köpte en risifrutti och var sur.

Oj, lång blogg. Ingen orkar läsa. Nu ska jag sova.