Det här får mig att gråta ju!
Melösa, tondöva och allmänt knäppa har de varit, människorna som sökt till Idol. Och man har skrattat och skrattat åt de där stackarna som fått självförtroendet knäckt och som gråtit bittra tårar över juryns elaka omdömen. Lite medlidande har man väl känt, men vafan, sjunger man som en ostämd fiol får man ju skylla sig själv!
De som gått vidare då? Deras glädje delar man inte genom att skratta. Nej, de får en att gråta så tårarna skvalar för deras reaktioner när de fått veta att de gått vidare är ju heeelt fantastiska! Under sekvensen i dagens program, där man ser några som gått till slutaudition, satt jag och bölade i soffan som om det var slutscenen i Armageddon ungefär. Men kan man hålla sig då, när dom kommer utrusande ur juryrummet, skrikandes? Och alla utanför jublar! Dom skuttar i famn på närmsta person, hoppar på och ramlar omkull. Ligger och gråtskrattar på golvet. Ringer hem och berättar och hulkar och lipar så de inte kan prata. Nä, ibland är det lättare att dela lycka än att känna medlidande.