jeneli

Den här avsaknaden av kroppslig närhet börjar tära på mig. Det värker liksom i bröstet och suger i magen. Jag måste tanka lite Martin snart annars kommer jag att bli slapp som en trasa. Jag kan inte företa mig någonting, utan går bara trött omkring och biter på naglarna och längtar och längtar. Tur att Joel håller mig sysselsatt, men så klen som jag känner mig är hans utbrott rätt tuffa att tackla. Som tur är växlar han om från hysterisk till superglad ganska fort och nu sitter han nybadad och fräsch som en nyponros i soffan och äter snällt sin kvällsgröt. Han berättar saker för mig som oroar mig litegrann och som gör att man inte blir förvånad över att han är trött, arg och har ont i magen när han kommer hit.
För övrigt är han täppt i näsan och halvkrasslig. Idag när jag kom till dagis var han ute och plaskade med vattenkannor i sin tunna, långärmade t-shirt. Morr! Jag sa till dagistanterna att han måste ha jackan på sig, speciellt dagar som idag när det blåst, regnat och ruskat. "Jo, vi sa nog till honom att han måste ha jackan på, men..." Jag antar att t o m dagistanter drar sig för att ta fighter vissa gånger.