jeneli

De dumma och obekväma kläderna gör verkligen livet snäppet jobbigare för min son (och hans mor). Igår kväll lade han duktigt fram kläder inför morgondagen och tappert försökte han hålla minen när han skulle klä på sig imorse. Det började med att tröjan var knölig. "Haha, neeej. Den här kan jag inte ha!" När sockorna skulle på grimaserade han illa och drog av dem, rätade ut dem, slätade till och gjorde ett nytt försök. Men det blev inte bra! Ilsket kastade han iväg dem och för fjärde dagen anlände han barfota till dagis. Samtalsämnet i bilen påväg dit var huruvida han måste ha sin tjocka tröja under jackan när de gick ut och lekte på dagis. "Det gåååår inte, mamma! Det blir för knöööligt!". Med ett lätt ansträngt leende och skakande händer överlät jag barn, jacka och klädbestyr till dagistanterna.

Idag har Joel har kompis här och de var just påväg ut. Kompisen stod tålmodigt och väntade med jacka och stövlar i ca 10 minuter. Joel hade fortfarande inte fått på sig strumporna, men jag vägrade lägga mig i. Till sist hade han strumporna på, men när fötterna skulle i stövlarna tog det stopp. Men sen var det som om han kom på sig själv och sa "Det känns obekvämt, men det skiter jag i!". That´s my boy!