jeneli

Vi ligger i hans säng och läser "Mamma Mu och Kråkan" - favoritboken. Och vi skrattar så vi kiknar, för hur normalt är det att en ko och en kråka är vänner? Och Kråkan är så rolig, butter och tvär, vilket förstärks när jag läser hans "repliker" med kråkröst. Och Mamma Mu så len på rösten, lite norrlänsk dialekt har hon.
Sen vill Joel lägga sig i min säng under fönstret där det är svalt. Han öppnar vädringsluckan litegrann och lägger sig så han kan se ut. "Här ska jag ligga och titta på stjärnorna ända tills jag somnar!" suckar han med tindrande ögon. Sen ligger han och viskar "det är så vackert" medan jag krusar honom på ryggen.

Ska jag förstöra denna vackra episod ur vårt liv genom att berätta att det mitt i allt började svida på Joels lilltå och han inte somnade förrän 22.30, då mor var nervös och han själv övertrött med tårar istället för stjärnor i ögonvrån? Nä.