jeneli

Mina hörlurar till telefonen är borta, spårlöst försvunna, och nu har jag gått promenad utan musik i två dagar. Benen känns liksom lite tyngre, armarna lite slappare och ryggen kutar aningens mer. Man har inte samma stuns i steget utan att ha takten i öronen. Det blir ingen powerwalk alls, snarare en "stros".

Det är likadant under träningspassen. Där är det musiken, framförallt under uppvärmningen, som avgör om man har ork och lust att ta i. Är det bra musik frigörs en massa endorfiner och adrenaliner och vad det nu heter. Man blir stark, man blir lycklig! Man kan inte låta bli att le och känna rysningar av välbehag längs ryggraden. När sedan 16 personer under uppvärmningen trampar i golvet så det gungar i takt till musiken, som en militärtropp påväg ut i "battle", känns det ännu coolare!

Tänk er att köra bil utan musik! Det skulle inte gå! Ingen annanstans kan man släppa på hämningarna och ge sig hän som i bilen (jag talar fortfarande om musik... ;). Där är det ingen som hör en, utan man kan vrida upp volymen till max, öppna truten och bara skrika om man vill det.

Nu ska jag promenera till Robert´s med min hund och min bok om Lärarens värld, sätta mig på uteserveringen i solen och läsa och dricka kaffe i några timmar.