U.
Det var den mest svårflörtade besiktningsgubbe jag varit med om. Han sa knappt ens hej, när jag parkerade Carro vid bromstestet och lämnade över ratten åt honom. Nu låg allt i denne surgubbes händer, som vi för enkelheltens skull kan kalla Rune.
När rullarna började snurra under hjulen och Rune tryckte på bromsen, studerade jag nervöst de där pilarna som åker upp och ner på en klockliknande tavla. Jag har ingen aning om hur man avläser det där bromstestet, men jag antog att 1 inte var så bra och att ju högre siffra, desto bättre bromsar. Carro var tydligen lite klen, för pilen darrade någonstans mellan 1 och 1½. Jag såg hur Rune kliade sig i huvet genom förarrutan och hur han krafsade ner nåt i ett protokoll. Jag försökte tyda penrörelserna, som jag hoppades skulle forma ett O och ett K under kategorin bromsar.
Rune fräste tutandes, blinkandes och vindrutetorkandes iväg med min ögonsten och stannade vid avgastestet. Han fortsatte med att hissa upp bilen, kika under, slita i däcken, lysa med lampan och krafsa bort rost någonstansdärunderifrån. Hela hans kroppsspråk sa "Fy fan, ännu en rostig rishög", där han gick och suckade, kliade sig i huvet och ruskade trött på huvet.
Jag önskade att jag fått den andre besiktningsmannen. Han var pratglad, rolig och t o m snabbare än kollegan Rune.
"Du ser nöjd ut" sa han, där jag stod och smålog lätt tillbakalutad mot verkstadsväggen. Det gällde att se oberörd ut, att inte visa sin nervositet. Det är ju aldrig attraktivt.
"Nöjd och nöjd" svarade jag. "Jag har inte fått domen än!"
"Det går nog bra", sa Den Andre och tog sig an nästa kund. Jag blinkade lite mot Rune: "Ja, eller vad säger du?" frågade jag leendes.
Han log faktiskt tillbaka, men det var säkert bara för att han var skadeglad då han meddelade att det var nog ett och annat som borde fixas.
Fan.
Som tur var det rätt lätta problem. Lite sneda lampor och nån lampa som överhuvudtaget inte lyste. Och som jag trodde, handbromsen låg precis på gränsen till "anmärkning".
"Kom tillbaks om en måna" sa Rune och sträckte mig pappren.
"Med nöje" sa jag och tänkte att det kunde ju ha varit värre.
När rullarna började snurra under hjulen och Rune tryckte på bromsen, studerade jag nervöst de där pilarna som åker upp och ner på en klockliknande tavla. Jag har ingen aning om hur man avläser det där bromstestet, men jag antog att 1 inte var så bra och att ju högre siffra, desto bättre bromsar. Carro var tydligen lite klen, för pilen darrade någonstans mellan 1 och 1½. Jag såg hur Rune kliade sig i huvet genom förarrutan och hur han krafsade ner nåt i ett protokoll. Jag försökte tyda penrörelserna, som jag hoppades skulle forma ett O och ett K under kategorin bromsar.
Rune fräste tutandes, blinkandes och vindrutetorkandes iväg med min ögonsten och stannade vid avgastestet. Han fortsatte med att hissa upp bilen, kika under, slita i däcken, lysa med lampan och krafsa bort rost någonstansdärunderifrån. Hela hans kroppsspråk sa "Fy fan, ännu en rostig rishög", där han gick och suckade, kliade sig i huvet och ruskade trött på huvet.
Jag önskade att jag fått den andre besiktningsmannen. Han var pratglad, rolig och t o m snabbare än kollegan Rune.
"Du ser nöjd ut" sa han, där jag stod och smålog lätt tillbakalutad mot verkstadsväggen. Det gällde att se oberörd ut, att inte visa sin nervositet. Det är ju aldrig attraktivt.
"Nöjd och nöjd" svarade jag. "Jag har inte fått domen än!"
"Det går nog bra", sa Den Andre och tog sig an nästa kund. Jag blinkade lite mot Rune: "Ja, eller vad säger du?" frågade jag leendes.
Han log faktiskt tillbaka, men det var säkert bara för att han var skadeglad då han meddelade att det var nog ett och annat som borde fixas.
Fan.
Som tur var det rätt lätta problem. Lite sneda lampor och nån lampa som överhuvudtaget inte lyste. Och som jag trodde, handbromsen låg precis på gränsen till "anmärkning".
"Kom tillbaks om en måna" sa Rune och sträckte mig pappren.
"Med nöje" sa jag och tänkte att det kunde ju ha varit värre.
Kommentarer:
Trackback