jeneli

Under påskledigheten var det inte bara fredagen som var lång. Speciellt lördagen blev långdragen, då vi var på 50-års fest, och det blev så sent att det mitt i allt var söndagmorgon - utan att vi ens gått och lagt oss. Konstigt...
Ett par timmars sömn fick jag ialla fall innan det var dags att hämta Joel, som varit hos "Mommojohan". Han hade fått leta påskägg, täljt pilbåge och blivit osams med Mommo då hon vägrade leka krig och få pilar skjutna på sig.
Resten av söndagen trampade jag upp en stig i bråten hemma mellan kylskåpet och soffan, jag tror jag somnade på soffan med ett popcorn mellan tungan och gommen kl 24.

Efter de två tidigare dagarnas osunda leverne, bestämde jag mig idag för att göra en drastiskt förändring av mitt kaloriintag och åkte till Kantarellen och handlade hälsosam mat för 67,24 euro. Konstigt hur det blir dyrare att äta mindre... Jag köpte också en ToppHälsa tidning med Yoga-cd på köpet. Här skulle inte bara städas i tarmområdet, utan också i hjärta och själ. I tidningen läste jag om yoga och fick en genomgång av övningarna på cd-skivan. De förklarade att yogan inte bara ger starkare självdisciplin, ökad kroppsmedvetenhet och livsglädje, utan även en ökad förbränning och därför också en viktminskning. Härligt!
Jag drog på mig mjuka kläder som jag trodde skulle vara bra för yogaövningar och satte på cdn. En lugn mansröst talade om varför man ska utöva yoga (se ovan) och förklarade hur man skulle andas: ta djupa andetag, spänn ut magen och bröstet när du andas in och tryck aktivt in magen när du andas ut. Vid inandning ska du tänka SAPP och vid utandning ska du tänka NAM.

Men vi inledde med att säga, eller snarare sjunga, ett mantra som lät såhär: ONG NAMO GURU DEV NAMO i långsam rytm. Jag glömde för ett ögonblick att koppla bort verkligheten och koncentrera mig på andning och mantra, istället funderade jag på om jag dragit för persiennerna och stängt vädringsluckan.
Nåväl, efter intoningen gjorde jag några rörelser som rösten sa åt mig att göra. Under tiden spelades stillsam musik och en liten kör sjöng SAPP NAM hela tiden. Jag tänkte lite på SAPP NAM, men också lite på hur jag skulle lägga upp morgondagens undervisning då jag ska vikariera.

Efter alla övningar var det dags för uttoning och denna gång skulle jag sitta med händerna på hjärtat och lägga fokus på mig, vem jag är och vill vara. Under tiden spelades ännu ett mantra som hette "I am". Man fick sjunga med eller bara lyssna, jag valde det senare då jag fortfarande inte visste om vädringsluckan var stängd.

Efter yogapasset drack jag två glas vatten och kände inte någon speciell förändring. Inte hade jag fått ökad självdisciplin (skolböckerna ligger fortfarande i en orörd hög) och jag var säker på att jag inte blivit nåt smalare runt midjan heller. "Konstigt" tänkte jag och gluttade en extra gång i tidningen och insåg då mitt fruktansvärda misstag. Det var inte SAPP man skulle säga vid inandning, utan SAT! Med fasa tänkte jag att jag säkert förstört hela min själ och förevigt kommer att leva med dålig självkänsla och bilringar!

Skämt åsido, det kan säkert repareras. För jag ska ge den här yogagrejen en chans, för det var faktiskt riktigt skönt att bara sitta och andas och koppla av. Men nästa gång stänger jag vädringsluckan!