jeneli

Mina vänner... dygnet har för få timmar och tyvärr är det bloggen som prioriteras lägst just nu.
Denna vecka har gått i en rasande fart med jobb på Dillen, en dag ledig och så jobb på Robert´s. Igår sprang jag runt i caféet härliga 12 timmar... aldrig har jag känt mig så pigg efter ett arbetspass! Drog hem, tog en öl (okej, två), packade lite och förberedde mig för avfärd mot H:sand. Det ska jag fortsätta med här under förmiddagen, för sen bär det iväg till Börtskär och den årliga kräftskivan, som jag inte deltagit i tidigare men som jag nu har förmånen att vara inbjuden till då jag kärat ner mig i en av arrangörerna ;)
Och så på söndag drar jag norrut med mitt pick och pack, antagligen med en lätt baksmälla (Obs! Lätt!), en tung väska och ett litet vemod över att behöva åka från Oh Romeo, som jag numer vant mig vid att han alltid finns med.

Min egen kräftskiva gick ialla fall av stapeln i tisdags och den blev lyckad. Det blev lite pastasallad, kex, baguetter, ostar, rullader och så en massa kräftor såklart. Fredrika hade snott 60 knallröda krällor åländska ur sin syrras frys, som hon delade med sig av. Tyvärr tyckte gänget att tisdag var en sådär dag att ha kräftkalas på, men Simon och Viktor gjorde sitt bästa för att låtsas att det var lördag. Jag var heller inte blyg med vindunken och Romeo har väl aldrig tackat nej till lite alkohol. TIlläggas kan att typ en fjärdedel av gästerna var gravida, dvs två stycken, och höll sig till alkholfia alternativ. Den ena blivande pappan, Stefan, sympatiserade också med sin gravida tjej Linda och lät bli alkoholen. Fränt, nu slipper jag hålla käft om det också!
Ändå var stämningen på topp och det kan var för att, som Romeo uttryckte sig efteråt, aldrig har det väl samlats så många "centrummänniskor" på ett och samma ställe. Man brottades om talutrymmet minst sagt, t ex när jag skulle presentera maten kunde ingen hålla käften, så jag skrek "ÄT!". Då minsann blev det tyst. Ett friskt sörplande då kräftsaften skulle sugas upp var det enda som lät. Vissa små mumlanden om "satan vad hårt skal" eller "heh, vilken stor klo" hördes även emellanåt.
När alla var mätta och belåtna, hade fått efterrätt och kaffe och suttit här och babblat i nåra timmar, drog de hem. Tessa blev kvar och pusslade mitt pussel klart (en bit saknas, fan! Och en bit har Seidi smakat på. Snyggt pussel...).
På onsdagen var jag ledig. Romeo och jag tog med oss rester av pastasalladen och lite kex och drog iväg till ett liten holme med båten. Där låg vi ett par timmar och tittade på de stora fartygen som drog förbi. Sen gick vi på upptäcksfärd på holmen och tävlade om vem som kunde hoppa på farligaste stället. Tyvärr var det tjockt och gult av alger i vattnet och maneterna trivdes tydligen där, för de var stora och feta och många. Ändå hävde jag mig i vattnet ett par gånger, för det var bra varmt!

Packa var det!
Hej svej!