Nästa steg.
| Igår samlades jag med respektive och barn, mina syskon med respektive och barn, far med respektive och farmor hemma hos pappa för ett litet samkväm. Det blev grillat och potatisgratäng, fruktsallad och glass till efterrätt och så en massa vin och öl till de som inte körde. Vi hade prickskyttetävling med pappas pilbåge och Joel visade sig vara en hejjare på att skjuta! Min brorson/gudbarn Elias, 2 år, var lilla solstrålen som vanligt och gjorde mig gråtfärdig när han med sin lilla, söta, ljusa späda röst bad "Faffa" om "appäl-siiiiin" och "kecke-bjööö". Men ingen sol skiner dygnet runt, framåt kvällen blev Elias trött och gastade värre än värst så hans far tappade tålamodet. Elias mamma Ann-Catrin kan otroligt nog alltid hålla sig lugn och har en ängels tålamod. "Hur bär du dig åt?" undrade jag. "Jag skulle bli tokig!" Ann-Catrin förklarade att ungen bara blir värre om man blir arg på honom. Bror Simon lade sig i samtalet och sa upphetsat: "Men jag kan ju inte hjälpa det! Blir jag arg så blir jag arg!" Jag kan inte annat än hålla med. Såklart inser man att det inte är någon idé att börja överösta, gapa tillbaka eller ta i med hårdhandskarna när ett litet barn är övertrött och uppgivet, men vafan! När adrenalinet sprutar i kroppen av ilska, så KAN jag helt enkelt inte hålla sig från att fräsa irriterat, gå bort med barnet, stänga in mig själv eller vad tusan som helst. Sen tror jag det är viktigt att nångång visa att man blir arg! Men också visa när man blir glad och ledsen såklart. Nåväl, som tur var har min egen unge kommit ifrån det där gallskrikande. Han kan ju prata rätt bra, som ni vet, och vi "löser" väl de flesta konflikter genom att diskutera... eh, munhuggas. Jag känner att Romeo och jag har kommit ett steg längre i vårt förhållande. Ett förhållande kan delas in i flera steg. I början är man lite blyg, man är rädd att man ska lukta asigt ur mun, att man ska ha lökringar under armarna och man går inte gärna på toaletten när ens älskade vet om det. Det där steget passerade vi ganska hastigt. Vi är båda naturliga männsikor och fnittrar förtjust åt varandras pruttar och förfasar oss högljutt över hur illa det luktar. Vi kan avslappnat säga: "Nä, nu måst jag gå och skita!" och den andre höjer knappt på ögonbrynet. Nu är vi inne på nästa steg. En dag satt jag och kliade min Romeo på ryggen fastnade blicken plötsligt på en stor, fet pormask. Jag visste inte om det var lämpligt, men jag kunde helt enkelt inte låta bli att angripa dess svarta huvud. Och när jag märkte att Romeo inte protesterade, blev jag genast ivrig och letade jag upp fler tills jag gått igenom hela ryggen. "Sånt här äääälskar jaag!" utbrast jag glatt när jag var klar med behandlingen. |
Kommentarer:
Postat av: Simon
Varför....
Postat av: Jenny
Varför inte?
Trackback