Utanför.
| Jag vill också vara med! Men det känns som om jag inte passar in. Eller är den dåliga självkänslan som smyger fram, luras och säger det till mig - igen! Känslan är så nedrans bekant och skräms litegrann. Ska jag bli "hon där", som ingen känner värst väl, men som de vet att existerar. Jag är faktiskt rätt så trevlig, kan t o m vara rolig ibland. Kanske det bara är upp till mig själv att visa det och sluta gömma mig? Det är inte kul att känna sig utanför, som den där "tjocka, retade tjejen i 7b". |
Vadan denna pessimism nu då!? Det är väl inte svårt att märka att du är rolig, det är ju bara att läsa lite i den här bloggen så får man ju skratta ihjäl sig!
Tack för uppmuntran! Men när man aldrig får chans att visa sin "rolighet" så är det ju svårt. Men det kommer väl fler tillfällen.
Linda konstaterar: Han tycker om dig för den du är! Våga visa den du är med honom för vännerna o de kommer förstå honom.
Du är underbara, rolig, häftig o anpassningsbar. Kom igen!! Gör nu inte detta svårt! Var den du är!
Och du.. Det är okey att hålla dig lite tillbaka tills du känner dig bekväm i nya bekantskaper. Allt finns inte där med en gång.
Du känner mej inte, och jag känner egentligen inte dej, förutom genom bloggen. Men du verkar ine va en tjej som glider undan å e tacksam över smulorna som blir över. Va som du är, du verkar störtskön!
Men gulle va e d nu? Jag har några få vänner som får mig att garva så jag får värk i magen. Det händer inte ofta, men du vet vad jag menar, du är en av dem.
Och vad beträffar Romeo, så är han lyckligt lottad som träffat en så naturlig och avslappnad person som du är, han verkar ju själv va likadan, ni kan ju sitta där ni med er gitarr och vin/öl och garva åt varandras sjuka storys, halva natten...gu va rolit.
Du e faktiskt för jävla härlig! Alla minnen jag har med dig får mig att fnissa här i ensamheten. Sejdan, när vi va i Turkiet, då hade man trimmade skrattmuskler med en vecka med dig iallafall. Tack för att du kommit in i mitt liv! Pöss!
Amen... jag blir ju alldeles tjock i halsen när ni tycker så där bra saker om mig.
Ni vet att jag gillar er med, såklart!
Sen är det inte meningen att verkar fjortis, som när man gick i högga och höll på "usch, vad jag är feeet" och ville att alla skulle säga "nä gu´, du e ju skitsmaaaal juu!"
Vi veeet. Man måste bara få yttra sig lite negativt ibland oxå. Man har ju sina up & downs. Kraaam ti dig. (25 års kris?)
Jenny, tänk om jag hade haft ett uns av ditt "go" och ditt sätt att vara när jag var 25 år...DÅ hade jag kommit långt! De kommer du att göra...
Puss på dig!
Jo...
Ibland är lite miljöombyte bra. Skönt att flytta.