Uppdate.
Jag har inte haft någon tillgång till "datamatchiiin" sen jag kom hem från Härnta ett par dar före jul, men nu sitter jag i Joels mysiga krypin under sängen och plitar ner några rader. Jättefin säng har han, "Ove". Blå och allt, precis som han beställt. Igår höll jag dock på att slå skallen i bitar i den fina sängbottnen, 140 cm över golvet. Det gjorde så ont så jag började lipa. Hur ofta slår man sig så man grimaserar och tårarna sprutar när man är vuxen?
"Hur gick det?!" ropade Henrik från vardagsrummet.
Jag skämdes nästan för att jag började böla, så jag smög till köket, gned min ömma skalle och försökte desperat torka bort tårarna innan han skulle se dem. Men när de varma armarna kramade om en bakifrån så blev man ju fyra år, kunde inte motstå trösten utan skakade fram några tårar mot hans axel.
"Äh, nu är det bra" sa jag sen kaxigt, snörvlade och torkade ögonen på tröjärmen.
"Men jag är ju rädd om dig, vi har bara en mamma" log han.
Gulle.
Julaftonen var smärtfri. God mat, trevlig familj och framförallt glada och snälla barn! Tomten kom med PS2 till Joel, så de senaste dagarna har gått i spelandets tecken. Det jobbigaste med det är att man måste springa till teven stup i kvarten och hjälpa till med läsning eller trixiga koder.
Jag väntar och längtar tills jag lyckas skrapa ihop slantar till att köpa Singstar och Guitar Hero. Kuuuul!
Nylock har flyttat till Doppingvägen också. Han har tills nu levt som ensamstående på Askuddsvägen, men började tröttna på ungarlslivet. Jag lindade in honom i en handduk och sen satt han lugnt i min famn medan Henrik rattade Carro mot vårt nya hem. Missen har funnit sig väl tillrätta här och har mest sovit. Han har hittat till sin låda, som tur var bara gjort ettan. Fy fan, man har inte haft kattlåda inne på år och dar, nu ska man börja mocka ur den också innan man vågar släppa ut katten för att låt honom göra behoven i naturen.
Jag är också lite nervös över vad Bond, kvarterets skräck och fasa - Ålands svar på katten Måns, ska säga om att Nylock inkräktar på hans revir. Bond är en lurvig, gul och stor frasse som t o m jag är rädd för. Han stryker runt huset här och håller ordning och tornar hotande upp sig till dubbel storlek när jag kommer gående med Seidi, som med svansen mellan benen kurar ihop sig och smiter förbi. Hade hon kunnat, hade hon lagt tassarna över huvudet för att skydda sig för eventuella slag.
Nu ska jag se på teve med sonabarnet.
Hejdå
/Jenny - the teacher
Jag är avis på både dej och Joel.
Du är en lärare och Joel har fått ett PS2.
Kan man få vara 4 år och gråta lite över det??
Buuääää!!!!!!!!!!!! Fast, jag är glad för er skull :)
Hahahaha, sorry om jag skrattar. Men gulligt att du börja lipa, och sen skulle dölja det (hände mig för inte så länge sen - såg stjärnor). Finns ju ingen värre smärta (nästan) än att dunka upp huvet med full kraft i nåt. Stackarn. Å gu va gulli Hempi sen då "Men jag är ju rädd om dig, vi har bara en mamma", nej nu börjar jag lipa å, FY FAN VA GULLIIIIIT.
Bond, fan va coolt namn, ja hoppas de kommer överens, att Nylock har vett att inse att han e inne på nån annans revir, att han inte är störst längre. Lycka till och grattis till din nya samlade familj. Mmmm, så gött! KRaaam