jeneli

Jag är ingen perfekt människa:
Jag gnisslar t ex tänder på natten.
Jag pruttar öppet.
Jag är långsint.
Jag skjuter på jobbiga saker och tar alltid itu med dem för sent.
Jag är dålig på att uttrycka känslor.
Jag är ombytlig i humöret.
Jag är inkonsekvent.
Jag är trög (tankemässigt).
Jag är dålig på att prata i telefon (kan iofs räknas som en bra egenskap).
Jag betalar inte alltid mina räkningar i tid.
Men jag ljuger inte och jag är inte egoistisk!

En lögn är en oriktig utsaga som uttalas såsom varande sann, med avsikt att få dem som tar del av utsagan att anta dess riktighet trots att den som uttalar den vet att den är osann (http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6gn).

Etisk egoism är tanken att man ska göra det som är i ens egenintresse. Det som är i ens egenintresse kan lika gärna vara skadligt för andra, nyttigt för andra eller neutralt för andra. Etisk egoism ska inte förväxlas med rationell egoism, som hävdar att det är förnuftigt att handla i sitt egenintresse, men inte att det är ett etiskt imperativt. Etisk egoism kräver inte att individer struntar i andras välbefinnande, inte heller kräver det att individen avstår från att ta andras välbefinnande i åtanke. Det tillåter möjligheten för bådadera så länge det som väljs är effektivt i att tillfredsställa egenintresset.(http://sv.wikipedia.org/wiki/Etisk_egoism, min kursivering)

Under tre års tid har jag bytt lägenhet och bott granne med en egoist och lögnare. Och sen är det man själv, dumsnällingen (ingen träff på wikipedia) som får ta skiten.
Som tur var kan dumsnällingen bli arg ibland och stå upp för sin sak för att rättvisa ska skipas.
Som tur var har dumsnällingen lättare att få folk på sin sida än egoisten, vars personlighet lätt skiner igenom.