Frassebur.

Katten Nylock ska till doktorn. Eftersom jag inte vill sitta med tjugo sylvassa klor i nacken under bilfärden och eftersom jag inte äger någon kattbur, drog vi till Sparis och letade upp en passlig kartong att sätta missen i. Vi behövde en ganska stor låda med stadiga handtag, för det är ingen liten frasse vi talar om. Uppskattningsvis 7 kilo tung är han. Vi hittade en bra låda (Skärgårdsägg från Saltvik) med Korvbrödsbagarns Korvbröd-låda som lock.
Ni minns Farbror Frej va? Här kommer en liten ramsa:

Hej alla barn, nu är det barnprogram.
Titta nu här vad Farbror Frej tar fram!
En liten låda och nu ska ni höra,
vad man med en sådan låda kan göra.
Knipsa med saxen och mjaua i dur,
så har vi gjort oss en frassebur!


Joel skrev NYLOK och SEIDI på lådan och målade eldflammor på sidorna. Seidi, som nyfiket traskade runt bland kartongbitar och tuscher luktade på lådan, såg sitt namn och undrade om det var hon som skulle ligga i den. Vi förklarade att hon nog var lite för stor för att få plats och att ingen skulle orka bära lådan, utan man hade nog behövt en truck eller nåt för att rubba den. Dessutom skulle inte handtagen hålla.
Sen propsade Joel på att Nylock måste provligga sin fina bur.

Ur Nylocks blogg:
I allsköns ro låg jag på köksstolen och sov och drömde om att det skulle sluta klia i örat, när jag bryskt blev väckt av att någon burdus människa slet upp mig och slängde mig i en hemsk, trång låda. Den luktade konstigt och jag blev genast misstänksam. Plötsligt började ett skräckingivande mörker sänka sig över det klaustrofobiska fängelset och när jag tittade upp förstod snabbt att de tänkte stänga in mig där! Paniken växte och jag insåg att jag måste handla snabbt, för snart var det ute med mig! Locket över fängelset var nära att smälla fast, men jag hann med ett jättehopp ta mig ut så det bara nuddade ryggen på mig. Jag var fri! Utan att ta ögonen från den hemska, farliga lådan mitt på köksgolvet som den där korkade Seidi inte hade vett att akta sig för, hoppade jag åter upp på köksstolen och lade mig tillrätta.
Här kan man inte lite på nån.
Katten också, vad det kliar i örat!

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback