jeneli

Förrådsstädningen är avklarad och efter jag fått i mig lite lurre, ska jag gå och duscha bort mögellukten ur håret. Det var varmt och fuktigt nere i förrådet och möglet växte i stora blomkålsbuketter igenom färgen på betonggolvet.
Rensningen tog en timme.
En sopsäck med skit och bråte kastade jag bort, men fortfarande har jag för mycket grejer kvar:

Nån som är intresserad av en gammal utdragbar spjälsäng?
Eller en grävskopa som barn kan sitta på och mickla med spakar och gräva i sandlådan?
Eller två "sittbara" leksaksbilar med tuta?
Kanske ett babygym som man kan fälla in så det blir en väska?
Eller en sån där bärställning/sele som man hivar ungen i när man ska ut i skogen och plocka svamp?
Sen bjuder jag ut ett skrivbord.... nån? Snälla?

Utöver det hittade jag gamla hästprylar. Träns och grimmor som tillhört Bianca, New Foresten, och Olle, minishettisen som vi kallade Houdini för att han tog sig igenom alla stängsel man satt upp runt hagarna. Det spelade ingen roll om man stängde igen med fyra eltrådar och vallpojken på högsta styrka. Olle tog sats och dök igenom och struttade iväg i galopp på korta ben och slirade runt i sura tant Berits morotsland. En dag stod han lyckligt och oberört ute på golfbanan och betade, medan förvånade golfare iakttog honom. En annan dag ringde grannen och sa att Olle stod hemma hos dem. Hon hade ridit förbi hagen på sin hästflicka och Olle blev betuttad och bestämde sig för att följa med henne hem.
Jag fick torka en tår ur ögonvrån när jag höll upp Olles pickolilla träns, alldeles mögligt, skruttigt och bortglömt.
Nu ligger han begravd under en björk bredvid sjön i Skutviken, där mamma bor.