jeneli

Drog idag fram min stora resväska som inte alls legat och samlat damm under sängen, eftersom det inte alls var längesen jag använde den sist eftersom det inte alls var längesen jag var i skolan sist och eftersom jag förköpt mig på Enjos städprylar, som gör det så roligt att städa så man inte hittar så mycket damm här hemma nuförtiden, inte ens under sängen. Phewww....

Ialla fall... Väskan fick jag av min snälla Mor för att hon var trött på att jag alltid slet på hennes fina kappsäck när jag skulle åka på turné till Härnösand. Ett otal gånger har den släpats fram i snö, slask, torka, stenar och asfalt. Den har dragits på gågator, tunnelbanestationer och i ankomsthallar. I tusen mil har den trängts med andra väskor i ett kallt och skumpigt bagageutrymme på Ybussarna. Den har t o m åkt flygplan och rullband på såväl Arlanda som Bourgas flygplats. Den har alltså många långa resor på nacken, och efter varje trogen tjänst har den knycklats ihop under sängen med bara ett par gamla, smutsiga sockor, som jag glömt packa upp, kvar som sällskap (för dammråttorna finns ju som sagt inte kvar där längre).
Nu börjar min fina väska minst sagt bli sliten. När jag skulle öppna väskan idag, flög det massa plastbitar hit och dit och de där hålen som släppte in snö och fukt och blötte ner mina kläder förra gången, såg verkligen oroväckande stora ut. Ett par strumpor eller hela min necessär skulle lätt kunna trilla ut genom dem. Hjulen var spåriga och nötta och några stenar hade grävt sig in i gummit. Dragkejdan hade släppt i sömmarna, så även om man drog fast den hade man lätt kunnat sticka in handen och få fatt i nåt viktigt som man glömde att man skulle haft med sig i handbagaget.

Jag bestämde mig för att låta väskan gå i pension. Tack för lång och trogen tjänst!
Nu ska jag ringa Mor.