jeneli

Idag har vi varit och besökt min mor, för att se i vilket skick hon var i efter sin höftledsoperation. Det är själva kulan som blitt renoverad, den har fått bättre glid och snurrar nu runt i en liten metallskål. Den där höften har varit det stående skämtet i familjen, släkten och t o m mors kollegie de senaste månaderna. När mor fyllde 50 för ett par månader sedan, hade ALLA skrivit visor om sneda höfter, skeva kulor och halta Lottor. Ja, hon fick t o m en liten "höftledstrofé" att ställa på bokyllan. Den höll också på att gå sönder iofs, då Seidi blev sugen och var framme och gnagade lite på benknotan. Tur att det inte var just den som skulle användas, det är ju ingen idé att sätta på ett reservdäck som det redan är punka på, liksom. Nu är det alltså meningen att hon ska bli rapp i benen igen och kunna börja motionera, men jag måste säga att jag var lite tveksam till det idag. När vi kom in hörde vi stön och stånk från vardagsrummet och efter ett par minuter kommer hon stapplandes på en krycka med handen på höften. Sen stack hon, till Joels stora förtjusning, sprutor i magen och visade stolt upp sitt 40 cm långa operationssår. Nåja, hon återhämtar sig nog snart.

Annars har jag haft en tråkig dag. Hade planerat att läsa in mig lite på nästa kurs, men alla böcker är ju utlånade. Så jag har suttit med gitarren och övat febrilt på "Time after Time" - Eva Cassidys tolkning. Jag ruttnar liiiiite smått här hemma just nu. Fallskärmshoppningen känns för långt bort. Jag måste ha nån liten utmaning eller nåt litet projekt här emellan.

Funderar...