jeneli

Jag hade knappt kommit hem i lördags innan det var dags att tänka på kvällens kalas tillsammans med Fredrika, som varit ängslig och sms:at en gång om dagen i tre dar och frågat:" Är du redo att gå ut på lördag?" Sambo som hon är känns det väl ovant att vara ute i svängen med tjejpolar´n. Jag hämtade upp henne kl 16. Då stod hon redo med förväntansfulla ögon, klädd och klar. Vi drog och handlade och sen hem till mig, där jag sprang runt som en vettvilling och gjorde hundra saker samtidigt. Jag hade ju liksom inte varit hemma på ett tag och måste uppdatera mig lite. Läsa bloggar, spela lite gitarr, plocka upp skräp, sopa, ladda musik, chatta, prova kläder och dricka öl. Allt det där gjorde jag medan Fredrika fixade pasta och skinksås.

Klockan 19 tittade vi på klockan och undrade när vi skulle få åka till Arken. Halv 24 kunde vi inte hålla oss längre, så Fredrika fixade skjuts och vi släntrade in i en nästan tom nattklubb, köpte en varsin dricka och intog dansgolvet. Och vi dansade som om vi ägde stället. Vi showade och spexade och det var längesen jag hade så roligt! Till sist kom det fram en snubbe och undrade om vi hade betalt av bandet för att stå och dansa och locka upp folk på dansgolvet. "Ingen dum idé", tänkte jag och jag tror jag ska lägga fram förslaget till Carola och de andra i Soundway. Minns att jag fått förfrågan om att strippa en gång, då tackade jag nej. Men för gratis inträde och obegränsad ölkonsumtion skulle jag lätt ta jobbet som dansmagnet på Arken!

Under kvällen fick jag också dansa lite styrdans med Tommen, skälla ut en dam på toaletten som tyckte vi var vulgära som gick i linnen "mitt i vintern!" och påstod att vi hade det för att ragga karlar, hjälpa en man att ta bort inkletat tuggummi från hans fina kritstrecksrandiga kostymbyxor och tro´t eller ej... men jag slog inte till Fredrika en enda gång (det är annars något som jag i misstag ofta gör antingen när jag gestikulerar på fyllan och Fredrika står för nära med ansiktet, eller så har hon otur och har foten under mina klackar när vi dansar).

En rolig kväll tar snabbt slut och när vi blitt utkastade av Hubbe vid stägningsdags tänkte jag på att såna här kvällar nog är nödvändiga att ha med jämna mellanrum om man är sambo, som Fredrika (såklart är det nödvändigt även om man inte är sambo), så man vet att man lever! Nu kanske det låter som att jag tycker att sambolivet är likamed inget liv alls. Så är det inte, men man får aldrig glömma att träffa sina egna vänner, festa och ha kul även utan sambon någongång.