R.I.P Ada
Igår kom vi hem efter att ha varit ute vid Nabben och letat guld, och finner Tamagotchin Ada helt stel och tyst på bordet.
"Varför har den vingar?" frågade Joel oroligt och tryckte på knapparna för att försöka få liv i ´na.
"Ehm... ja, den ser ut att ha dött" sa jag och tog betäckning för skriet jag väntade att skulle komma.
"Jaha" sa Joel. "Då är det ju bara att göra en ny, kan vi göra det nu Mamma?"
Phew, tur att de kan återuppstå de där elektroniska husdjuren. Men med den omsorg jag givit lilla Ada, medan hennes lill-husse mest tyckt hon var jobbig när hon piper, känner jag att nä... ingen annan kan ta Adas plats. Jag måste få smälta detta lite.
"Nä, du åker ju till Pappa imorgon. När du kommer hem ger vi livet åter till Tamagotchin."
Mm va långlivad hon va då, fniss
stackars ada! fast hon lider inte mer .. haha!