jeneli

Igår satt jag i soffan framför teven och kollade på Victorias Secret Faschion Show. En hejdundrande show där ett femtiotal skitsnygga och trådsmala tjejer visar upp sexiga underkläder. Men skyhöga klackar och assocearer som änglavingar, fräna halsband och coola huvudbonader älgar de ut på catwalken med sina 110 cm ben och porr i blicken. Och fan, jag gillar det!  

Jag och Linda hade en diskussion påväg hem från Avancia för ett tag sedan, som handlade om kroppsmassa. Ni vet: "usch, min rumpa hänger så mycket", "min är okej, förutom att den har gropar", "hellre gropar än hängbröst", osv osv. Och Linda frågade mig varför man inte kan tycka om sig själv för den man är och hur man ser ut. Varför måste man vara smal för att vara nöjd? Jag funderade på att säga nåt klyschigt i stil med: "Ja, det spelar ingen roll hur man ser ut på utsidan, huvudsaken är hur man är på insidan." Men vad tusan, jag vill inte vara tjock... eller mullig... eller mjuk. Inte vill jag vara pinnsmal heller, men jag vill vara vältränad och tja, tight! Jag tycker det är snyggt att vara smal. Får man tycka det idag utan att bli lynchad? Självklart motsätter även jag mig de där skeletten till modeller som dör på modevisningar för att de svälter sig själva. Men är man sunt smal är man skitsnygg. Och jag tycker inte mindre om de som är tjocka eller mulliga. Jag tycker om alla snälla, trevliga, roliga människor oavsett kroppsbyggnad, men jag vill inte själv vara tjock!

Så jag kommer att forstätta kolla in Faschion Shows, program som Top Model och kluma på låren och studera celluliterna, träna och tycka om min kropp. För det är snyggt med smala, hälsosamma, människor.