Romeo, oh Romeo!
| "När ska han tröttna?" brukar jag fundera. Romeo, alltså. Han kommer glatt varje dag, ibland har han handlat mat, lagar den, diskar och reder upp. Sen spelar han spel med Joel, busar och svarar tålmodigt på hundra frågor. Han fungerar som peacemaker mellan mor och son när vi råkat i luven på varann och när jag behöver gå ut på balkongen, andas fridfull luft och räkna till tio kommmer han och sätter armen över mina axlar. Och så ler han och plirar på mig med sina bruna pepparkaksögon, då går det ju inte att vara sur mer! Sen river han av nåt fränt riff på gitarren, fattar ni, en musiker! Som sitter och trummar med händerna i åttondelstakt på låren när ledan är nära. En annan skön sak är att slippa sova ensam vareviga natt och t o m min 120 cm säng blir alldeles för stor när man ska ligga nära, kika in i de där bruna pepparkaksögonen och räkna fräknarna på näsan. Jag blir så nedrans glad! |
Kommentarer:
Trackback