Klagar och är butter.
| Klockan är tjugo över sju (nitton alltså) och först nu får jag middag. Jag värmde microgröt till Joel och sen fattade han det var lika bra att lämna huset för ett tag, då hans mors nerver blev allt spändare och blicken allt mer nervös. Reta inte upp mig när jag är hungrig! "Jag ringer Benjamin" sa han och slog numret, sen sprang han iväg och lekte. Skööönt med stor och duktig pojke! Jag har glömt vilken tid det tar att handla och laga mat, eftersom det var så längesen jag gjorde det. Förra veckan blev jag bjullad på käk så gott som varje dag och det klagade man inte på. Framförallt eftersom man annars hade fått svälta. Det är inte hävt på kontot nu, kan jag säga och den ynka lilla lön jag kommer att få, kommer först i slutet på månaden. Fränt att leva på studiestödet á 300 euro i två månader. På måndag fyller Joel 6 år och på söndag har vi kalas. Vi hade tänkt göra om fjolårets lyckade beachparty, men jag har hört att det ska bli regn. Nåja... nog kan man väl trycka in tio ungar på 59 kvadrat annars. Här får de röja precis hur mycket de vill, jag har inte en pryl jag är rädd om, inget som kan bli skitigare än vad det redan är och förhoppningsvis förstör de soffan så jag får en ny på hemförsäkringen. Eller pja, jag får väl ut en tjuga högst för det aset jag har nu, efter de dragit självrisken. Som sagt... humöret är inte på topp. Nu har jag ätit upp min sallad, ska sätta på kaffe och senare ska jag få en hemlig gäst! Då blir jag säkert gladare :) |
Kommentarer:
Trackback