Sol, blod och Simon.
| Happ... återigen står väskan packad i hallen och väntar på att få skumpa upp med Ybuss till Härnösand. Jag är inte lika förväntansfull, måste jag säga. Hursomhelst har jag haft en toppendag, förutom en liten olycka i förmiddags. Jag och Joel hade varit till stan på några ärenden och tog en tur till skejtparken, där jag genast bredde ut mig i gräset med musik i lurarna och sol på armarna. Seidi hittade skugga och Joel susade ner för de asfalterade backarna i parken på sin fina skejtboard. Det är kul att studera åkarna och man håller verkligen andan ibland när de kastar sig utför ramperna och trixar och har sig. Oftast klarar de sig helskinnade, t o m med fötterna kvar på brädan, men idag var det en grabb som föll olyckligt. Han låg länge kvar och vred sig och efter en stund började kompisarna flockas kring honom för att fråga hur det gick. Det var när jag fick höra deras "äcklade" utrop, som jag förstod att han förmodligen slagit sig rätt ordentligt. När även jag gick fram hade killen rest sig och höll upp ett blodigt, uppfläkt finger. "Han har tappat nageln" sa någon och jag såg ju inte riktigt hur det var ställt med den saken, eftersom jag gärna inte studerar köttsår utan att svimma. Men så mycket såg jag att jag förstod att han behövde åka och få det omplåstrat. "Kom så skjutsar jag dig till sjukhuset" sa jag bara. Den stackars killen nickade och följde lydigt med. När jag stannade bilen utanför akuten ville han gärna att jag skulle följa med in, vilket jag såklart gjorde. Sen blev han omhändertagen av sköterskor, men tackade för hjälpen innan han försvann. Efteråt, när vi kom hem, tänkte vi på Tim, som han hette och undrade hur det gick för honom. Joel sa att han tänkte så mycket på det att han nästan måste börja gråta. Men aja, killen var inte så allvarligt skadad, en förlorad nagel på sin höjd. Men lite otäckt var det! Efter lunch kom Joels kära vän Marcial hit och lekte och jag bredde ut mig på en filt i gräset med forskningsboken. Jag fick lite oväntat besök också (eller, ett "halvförväntat" besök) där på filten och använde mest boken som huvudkudde :) Dagen avslutades med att jag äntligen fick träffa Simon, som varit ute i stora vida världen i många måndader. Medan Joel lekte hos Marcial, åkte jag och åt lite mat, spelade lite kubb och socialiserade med Gänget, som firade sin förlorade sons återkomst. Ujjjj, vad klockan är mycket! Dags att krypa i pruttarlådan. |
Kommentarer:
Trackback