Trevlig hemfärd.
| Igår hade jag en väldigt lång, men också väldigt trevlig hemresa. Tänk vad mycket trevligt folk man möter ute på vägarna... och på sjön! Klockan 12 satte jag mig motvillig på en proppfull Ybuss och hamnade bredvid en lång, gänglig ung man. Efter en stund började vi småprata och det visade sig att han inte bara var stilig, utan även väldigt trevlig. Vi gick igenom de vanliga artighetsfraserna (vad gör du då? Var bor du? osv), innan vi insåg att vi hade mycket mer gemensamt. Under de sju timmarna vi satt på bussen, blev vi riktiga polare och jag tänkte: "Vad bekant han ser ut, var har jag träffat honom förut?" Men jag insåg att anledningen till att han kändes så bekant, var helt enkelt den att vi klickade nåt alldeles makalöst! Vi tog fula bilder med hans mobilkamera på min bulle som jag köpt, vi garvade åt de vithåriga tanternas frisyrer som stack upp som små vaddtussar vid vartannat säte och vi sträckte ut benen i varandras famnar då knäna gnisslade av att ha varit ihopknöcklade x antal timmar. Vid cityterminalen sa vi bara "Hejdå, ses kanske nångång på vägarna" och så försvann han i vimlet mot tunnelbanan. Även jag älgade vidare mot tunnelbanan och klev av vid Slussen för att promenera den sista biten till Vikingterminalen. Jag gick och gick och gick och kom ju för fan aldrig fram. Minutrarna tickade iväg och jag insåg att nu var det tight att hinna. Jag tog flipflopsen i handen och sprang allt var jag förmådde i hettan för att hinna med båten. När jag kom fram var jag lagom snygg... svettig, rufsig och med något skitiga fötter. Köpte min biljett och gick nöjt ombord. Jag kände mig nästan som en riktig backpacker och låtsades att jag inte alls var i Stockholm och påväg till Åland med finsk kryssare, utan att jag befann mig i Sydostasien på någon flashig katamaran påväg till avlägsen ö. En finsk röst som hälsade passagerarna välkomna fick mig att vakna upp ur mina dagdrömmar och jag tog mig till toaletten för att tvätta av mig den värsta skiten och svetten och bytte t o m kläder. Åt god caesarsallad och drack en Lapin i en restaurang fullproppad med finnar. Finnar, finnar så långt ögat nådde. Efter middagen placerade jag mig i baren och till tonerna av finsk ompa löste jag ett otal korsord, blev uppbjuden till dans fyra gånger ("tanssilajnen?" "ei kiitos"). Sen kom Hawgin och frågade artigt om han fick slå sig ner. Javisst, jag dansar inte, men jag har gärna sällskap vid bordet. Hawgin var en turkisk norrman och väldigt trevlig. Han bjöd på en öl och vi hade väldigt trevligt tills det var dags för mig att stiga av i Långnäs. Då var man lagom rund under fötterna, för Hawgin var inte snål på något vis. Hawgin plitade ner sin msn-adress i min korsordsbilaga innan vi kramades hejdå. I Långnäs stod sen lilla dockan, Catta, och väntade så snällt. Hon är en ängel på fler än ett sätt. Dels stiger hon upp kl 3 på natten för att hämta mig och dessutom lyssnar hon tåligt på mitt babbel hela vägen till stan. Men nu har jag inte tid. Jag ska iväg och äta. På uteservering! Det är sommar! |
Kommentarer:
Postat av: Catta
Haha!
De va så lite Jenny!:) Ditt babbel är typ Deluxe-babbel så det kan man lyssna på när som helst. Hade jag måstat hämta en surig lillasyster så hade jag ju avstått...
Trackback