Finnen är mogen, men inte jag.
Jag har en finne på näsan och även om Lóreal utlovar att den skall verka i 16 timmar, försvann concealern redan efter första rasten i skolan idag (ja, jag har jobbat idag igen). Där gick jag, med ett stopljus i nama och försökte få svullnaden att försvinna genom att sätta kalla saker mot näsan.
På eftermiddagen åkte jag med fyra elever till Margaretagården i stan för att vara moraliskt stöd när de skulle tävla i Bibelkuppen, en kunskapstävling om Nya Testamentet med delar ur Lukasevangeliet. Lag från hela svenskfinland är med i tävlingen och idag möttes fyra lag från olika delar av Åland, b la tre elever från Brändö, en av Ålands skärgårdskommuner.
De satt där med sotiga ögon, tuggade högljutt tuggummi, fnittrade och glodde slött på de andra "snälla" barnen från de andra lagen. Brändötjejerna såg inte ut som om de hörde hemma i någon bibelkupp, de såg inte ut att ha pluggat på Lukasevangeliet och de såg inte ut som om de ens ville vara där!
När "konferencieren" bad lagen att presentera sig, stönade Brändötjejerna höggljutt och välte nästan stolarna när de skulle resa sig upp. Jag tror den ena hette Amanda, men det var svårt att urskilja något namn med tanke på den sluddriga rösten och tuggummismasket.
Hursomhelst, tävlingen startade och alla lag började ivrigt fylla i frågeformulären. Själv satt jag på en stol och höll tummarna för mina elever, medan jag studerade de andra lagen. Då ser jag plötsligt hur de där Brändötjejerna sitter och glor åt mitt håll och pekar med pennorna. Jag ler lite försiktigt, men leendet fastnar när jag ser hur den ena tjejen hajar till, puttar på de andra, fnittrar och jag kan läsa på hennes läppar att hon säger:
"Kolla, hon har en finne på näsan!"
"Ska väl ni skita i, jävla snorvalpar. Ni är för unga för att ens ha börjat få finnar", tänkte jag och hoppades att de skulle vara så upptagna av att glo på min finne, så de skulle glömma bort frågorna de hade på pappret framför sig. På det viset skulle mina söta, rara och artiga barn ta hem segern. Inte för att de där Brändötjejerna hade någon chans ändå, förståss.....
En timme senare satt jag, fortfarande med finnen på näsan, med stelt leende och applåderade åt vinnarna i Bibelkuppen: Brändö!! Och medan jag sitter och har fula tankar om Brändöbor i skallen, säger mina söta, rara och artiga barn som kom på tredjeplats:
"Vi borde gå fram och gratulera."
Fy fan vad jag är omogen.
På eftermiddagen åkte jag med fyra elever till Margaretagården i stan för att vara moraliskt stöd när de skulle tävla i Bibelkuppen, en kunskapstävling om Nya Testamentet med delar ur Lukasevangeliet. Lag från hela svenskfinland är med i tävlingen och idag möttes fyra lag från olika delar av Åland, b la tre elever från Brändö, en av Ålands skärgårdskommuner.
De satt där med sotiga ögon, tuggade högljutt tuggummi, fnittrade och glodde slött på de andra "snälla" barnen från de andra lagen. Brändötjejerna såg inte ut som om de hörde hemma i någon bibelkupp, de såg inte ut att ha pluggat på Lukasevangeliet och de såg inte ut som om de ens ville vara där!
När "konferencieren" bad lagen att presentera sig, stönade Brändötjejerna höggljutt och välte nästan stolarna när de skulle resa sig upp. Jag tror den ena hette Amanda, men det var svårt att urskilja något namn med tanke på den sluddriga rösten och tuggummismasket.
Hursomhelst, tävlingen startade och alla lag började ivrigt fylla i frågeformulären. Själv satt jag på en stol och höll tummarna för mina elever, medan jag studerade de andra lagen. Då ser jag plötsligt hur de där Brändötjejerna sitter och glor åt mitt håll och pekar med pennorna. Jag ler lite försiktigt, men leendet fastnar när jag ser hur den ena tjejen hajar till, puttar på de andra, fnittrar och jag kan läsa på hennes läppar att hon säger:
"Kolla, hon har en finne på näsan!"
"Ska väl ni skita i, jävla snorvalpar. Ni är för unga för att ens ha börjat få finnar", tänkte jag och hoppades att de skulle vara så upptagna av att glo på min finne, så de skulle glömma bort frågorna de hade på pappret framför sig. På det viset skulle mina söta, rara och artiga barn ta hem segern. Inte för att de där Brändötjejerna hade någon chans ändå, förståss.....
En timme senare satt jag, fortfarande med finnen på näsan, med stelt leende och applåderade åt vinnarna i Bibelkuppen: Brändö!! Och medan jag sitter och har fula tankar om Brändöbor i skallen, säger mina söta, rara och artiga barn som kom på tredjeplats:
"Vi borde gå fram och gratulera."
Fy fan vad jag är omogen.
Kommentarer:
Trackback