jeneli

Cyklade i det strålande vårvädret iväg till dagis för föräldrasamtal. Det första jag hör när jag stiger in genom dörren till Blåsippan är ett sorl av små barnröster. Så trevligt de små barnen samtalar och leker, tänkte jag och hängde upp jackan vid Joels fack. Då hör jag en något högre och mer utmärkande röst som ropar: "Visa pattarna!" Med fasa insåg jag att rösten lät otroligt bekant och förmodligen tillhörde min femårige son. Just då kom en "dagistant" och hälsade mig välkommen. Jag log, tog i hand och låtsades att jag inte hade hört lill-Markoolio därinifrån lekrummet, eftersom det verkade som om hon inte heller gjort det.

Under samtalet talade dagistanten om att min son har god grovmotorik, men finmotoriken är något sämre kanske beroende på att han inte var värst intresserad av att sitta still och pyssla. Han är ibland lite väl dominant mot sina kamrater och vill gärna bestämma. Ibland visar han på ett dåligt självförtroende, då han blir upprörd då han inte kan något direkt. Men trots Joels stundtals missbrukande av sin verbala förmåga, försäkrade dagistanten att han var mycket duktig på att konversera, diskutera och att han hade ett gott ordförråd.