Home, sweet home!
Jag hatar verkligen att åka buss, även om vi idag hade världens mysigaste busschaffis. Jag hade lust att ställa mig upp i mittgången, greppa micken och uppmana till allsång med:
"En busschauffööör, en busschaufföööör, det är en man med glatt humööör!"
Tyvärr gjorde svettlukten och kvalmigheten i bussen blandat med illamåendet av skoningslösa hungerskänslor att jag inte kunde göra annat än att knöla ihop jackan mot den kalla rutan och försöka sova bort tiden.
Nu har jag äntligen kommit hem till ön och parkerade Carro vid Södragatan strax före halv 24. Bylingen hade blåskontroll vid Tekniska verken och jag blinkade lydigt in vid busshållplatsen och vevade ner rutan i tonerna till Thunderstruck. Det är konstigt det där med blåskontroller; man tar ett djupt andetag och blåser hårt i plaströret så man blir röd i ansiktet och när alkomätaren inte ger något utslag känner man sig så stolt och duktig! Man ler brett, polisen nickar muntert och säger "Det ser bra ut det där, trevlig kväll!", man lägger i ettans växel och blinkar ut och känner sig så nöjd: "Jag kör minsann inte i fyllan jag!" Helst vill man ha en medalj, eller åtminstone ett diplom, ja... någon slags bekräftelse för att man är laglydig och nykt.
Härnösandsveckan var som vanligt trevlig, men lite väl seg. Jag roade mig med att rita skämtteckningar under de allra tråkigaste föreläsningarna, även om några var riktigt intressanta.
Det roligaste är ju dock att få förmånen att dela rum med Jenny Röv och Maggan. Jenny och jag hittade en ny hobby denna innevecka: kortspel. Vi lärde varandra våra favoritspel och satt så fort vi fick tid och spelade Casino, Hugo, Maja eller Finns i sjön. Vi slogdes om kort, skrek och jublade, medan Mama (Maggan) suckade saker i stil med: "Kom och ät nu barn!"
Nu är det ingen H:sandsvecka förrän v. 19, vilket känns otroligt skönt. Men jag kommer att sakna mina raringar på Hospis!
Nu ska jag lägga mig i Calles sköna säng och vänta på att han kommer hem och lägger sig bredvid mig med hög promillehalt och sur andedräkt.
Guddnajt.
"En busschauffööör, en busschaufföööör, det är en man med glatt humööör!"
Tyvärr gjorde svettlukten och kvalmigheten i bussen blandat med illamåendet av skoningslösa hungerskänslor att jag inte kunde göra annat än att knöla ihop jackan mot den kalla rutan och försöka sova bort tiden.
Nu har jag äntligen kommit hem till ön och parkerade Carro vid Södragatan strax före halv 24. Bylingen hade blåskontroll vid Tekniska verken och jag blinkade lydigt in vid busshållplatsen och vevade ner rutan i tonerna till Thunderstruck. Det är konstigt det där med blåskontroller; man tar ett djupt andetag och blåser hårt i plaströret så man blir röd i ansiktet och när alkomätaren inte ger något utslag känner man sig så stolt och duktig! Man ler brett, polisen nickar muntert och säger "Det ser bra ut det där, trevlig kväll!", man lägger i ettans växel och blinkar ut och känner sig så nöjd: "Jag kör minsann inte i fyllan jag!" Helst vill man ha en medalj, eller åtminstone ett diplom, ja... någon slags bekräftelse för att man är laglydig och nykt.
Härnösandsveckan var som vanligt trevlig, men lite väl seg. Jag roade mig med att rita skämtteckningar under de allra tråkigaste föreläsningarna, även om några var riktigt intressanta.
Det roligaste är ju dock att få förmånen att dela rum med Jenny Röv och Maggan. Jenny och jag hittade en ny hobby denna innevecka: kortspel. Vi lärde varandra våra favoritspel och satt så fort vi fick tid och spelade Casino, Hugo, Maja eller Finns i sjön. Vi slogdes om kort, skrek och jublade, medan Mama (Maggan) suckade saker i stil med: "Kom och ät nu barn!"
Nu är det ingen H:sandsvecka förrän v. 19, vilket känns otroligt skönt. Men jag kommer att sakna mina raringar på Hospis!
Nu ska jag lägga mig i Calles sköna säng och vänta på att han kommer hem och lägger sig bredvid mig med hög promillehalt och sur andedräkt.
Guddnajt.
Kommentarer:
Trackback