jeneli

Omklädningsrummet på Islandia. Vi trängs där, ungar, mammor och pappor som hjälper till att tejpa benskydd och snöra skridskor - alla på ett ställe.
Efter träningen trycker vi ihop oss igen och medan Joel äter äpple och dricker vatten, står jag stånkandes på huk och befriar den svettiga hockeyspelaren från alla trånga skydd.
"Titta Mamma, vilket skydd han där har!" säger Joel mitt i allt, varav jag tittar upp och hamnar plötsligt öga mot öga med ett suspensoarbeklätt mansunderliv. Han rucklar och klumar på suspensoaren, böjer bena och rätar på dem så att skyddet ska sitta rätt. Tydligen har IFK Mariehamns herrlag träning just efter "knattarna" och gör sig nu redo för hårda tag på isen. Då är det ju viktigt att skydda de ädlare delarna också.
"Ehm... hmmm... ja... ja, titta." säger jag och återgår lite generat till att tejpa loss Joels benskydd.
"Vad är det för slags skydd egentligen?" funderar Joel vidare.
"Mja, det är ett slags snoppskydd." säger jag och får roade blickar från herrarna. Med skygglapparna för ögonen, greppar jag hockeykassen, säger till Joel att vi måste gå och fumlar med hundra hockeyprylar samtidigt som jag försöker få upp dörren till omklädningsrummet.

Tur att inte knattarna tränar efter herrlaget. Det vore nästan värre att se dem dra av suspensoaren!