jeneli

Snart är första praktikveckan avklarad. Man är rätt färdig på eftermiddagarna när man kommer hem, för det är minsann fullt ös på dagarna - men KUL!
"Jenny.... jag tycker om dig. Jag vet att jag sa det igår, men jag ville bara säga det igen" fick jag höra på lunchen idag och jag blev nästan rörd till tårar. För övrigt slåss ungarna om vem som ska "få ha mig" i sitt bord under lunchen och jag har överlåtit beslutet till "mattanten" Migge, som resolut slänger ut en tallrik på nåt bord, vilketsomhelst, och hänvisar mig sen dit.
I grannbordet hade de en diskussion om stjärntecknen idag och "kollegan" Jutta sträckte sig mot mig och frågade vilket tecken jag var. Tydligen hade de haft en personlighetsanalys av mig och alla var rörande överens om att jag bara måste vara ett lejon och att elden var mitt element. Är jag så uppenbar?
"Jag är sjöjungfru" ler en liten tjej i ettan som sitter i mitt bord, och återigen får jag tårar i ögonen och har lust att nypa henne hårt i armen.

Ändå märker jag att de där småttingarna stundtals kan kittla mina nerver rätt bra. Imorse var förskolebarnen på besök hos åk 1-2 och det var inga blygingar direkt. "Snotte", clowneri och spex hela tiden och leken vi lekte höll totalt på att spåra ut. "Nää, hörni! Nu får ni sluta spela Allan!" sa jag med sträng röst, vilket resulterade i ett samstämmigt fnitter som följdes av diskussioner om vem den där Allan var för nån kis, och här fanns det väl ingen som hette Allan och varför pratar jag om Allan mitt i leken?

Imorrn blir det helg och jag ska sänka en vinare tillsammans med Linda och bara slappna av! De där barna är söta, men tar minsann musten ur en!