1maj.

Jag hade en riktigt lugn kväll igår.
Joel däckade halv sju, jag hade urslött och satt och zappade mellan kanalerna. Det fanns inget program som kunde roa mig och jag insåg att det enda rätta är att ta upp Samhällsvetenskapernas förutsättningar och börja plugga på tenta. Till min stora förvåning insåg jag att det var ganska intressant och blev sittande i flera timmar, innan jag började se en dokumentär om lilla Juliannas kamp om ett nytt ansikte.

Den stackars treåringen var född med ett märkligt syndrom som gjorde att hon saknade ett ansikte. Ögonen stack ut flera cm från huvudet och satt någonstans under den lilla näsan. Hon saknade öron, munnen var som ett stort gap som gick från ena sidan av huvudet till det andra och hon hade ingen haka. Tungan såg groteskt stor ut och hängde ut genom huvudet. Flickan kunde varken prata, äta eller dricka, men var annars en fullt normal och aktiv treåring.
Julianna hade genomgått, vad var det... 21 operationer (?) för att få ett så normalt utseende som möjligt.

Jag tänkte på min och Joels sjukhusvistelse igår och insåg att ibland gnäller man verkligen för ingenting. Vad är ett dyng på sjukan för nässelfeber, när vissa får utstå komplicerade operationer som innebär över en veckas sjukhusvistelse på intensiven?

Idag är vädret soligt och "oblåsigt" och jag tror jag vågar släppa ut Joel.
Han ska med Moffa och borra hål i en sten... ideér...

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback