Smått å gått.
Fick jobba ett par timmar idag medan den ordinarie Robertspersonalen hade möte.
Mitt i allt står en glad tjej vid disken och ler förväntansfullt.
"Hej" säger jag med den glada servicerösten och knappar in mitt expiditnummer i kassan, tittar på henne och väntar på beställning.
"Hej" säger hon och ler fortfarande.
Paus. Vi står och glor på varann en stund, leendes.
"Ja, jag ska provjobba här idag, men jag är lite tidig" säger hon till sist.
"Jahaaa" utbrister jag överdrivet och låtsas att jag väntat henne. Minns att jag hörde nåt om nån provjobbare i förbifarten igår, men man glömmer så lätt ju!
Varmt välkomnande visar jag in henne och förser henne med ett skitigt förkläde. Sen får hon rengöra Slushmaskinerna, plocka disk och lära mig hur man skär citron på riktigt. Hon går tydligen hotell och restaurangskolan, och där står jag och ska lära henne laga sallader.
Efter ett par timmar fick jag gå hem och lämna provjobbarn med Marielle. Det blev ett par timmar vid forskningsboken innan jag hämtade Joel, som absolut ville åka och skejta. Vi cyklade till skejtparken. Jag hade packat ner hörlurarna och frukt och väntade mig en skön stund med gräs i håret, sol i fejset, bra musik i öronen och grönt äpple i truten.
"Mammaaaaaa... det gåååååår inteeeeee. Skejtboarden är för liiiiiiten, hjulen är för dåååååliga, jag kaaaaaan inte, buhääää, buuuäääähhhh!"
Cyklade hem morrandes och fick till på köpet fixa Joels kedja som hoppade ur två gånger.
Lax, god sallad, morötter i ugn och potatis till middag gjorde mig snäll och glad igen.
En stund i forskningsboken nu.
Det är just de där goda förhoppningarna om att få en lugn stund för sig själv som är farliga. För de brukar rätt abrubt avbrytas av ett negativt ljud när det inte gått som de tänkt sig.