jeneli

Jag har insett hur mycket tid jag spenderar på att tänka på just tid.

På morgonen är mobialalarmet inställd på en viss tid. Jag kliver upp och försöker väcka Joel så vi ska hinna till dagis i tid. Jag äter lunch en viss tid. (Detta är enbart för mitt eget välbefinnande, eftersom jag annars förmodligen skulle ta lunch en timme efter frukost.) Jag hämtar Joel en viss tid. Jag lagar middag en viss tid. Jag motsätter mig hans önskan om att få åka och leka med sin kompis B, eftersom "det blir för sent". Sen gnatar jag på honom att det "är dags att lägga sig, klockan är mycket". Senare på kvällen tycker jag det är sent och att jag måste sova så jag orkar upp i tid. Sen börjar hela tidscykeln om från början igen.

Men nu är det ju faktiskt så att man bara har 24 timmar på ett dygn och på ett eller annat sätt måste man rätta sig efter den tid som finns, just för att hinna med. Fast samtidigt som jag har full kontroll över dygnets timmar och låter dem styra det mesta jag gör, är jag expert på att "slösa" bort tiden på mindre "nyttiga" saker. Och jag har kommit till en betydelsefull insikt: tiden går inte att spola tillbaka. Vissa av er kanske redan har förstått det, men jag har tänkt för mycket på min dygnsrytm, att jag glömt den tid jag slösat bort genom att se fram emot lunchen samma dag kl 13 och funderat på att "nu är det bara två timmar kvar tills jag ska åka och träna". Vad har jag t ex gjort av de 10 veckorna jag hade till förfogande att läsa kurslitteratur och slutföra uppgifter?

Och det är här det jobbiga med tiden kommer in - när det finns för lite av den.