jeneli

Arbete i Rby idag.
Som lärare är det viktigt att visa att man har full koll och vet vad man sysslar med. Eller åtminstone låtsas som man vet det... Man ska såklart erkänna att man kan göra misstag och fel, men när man t ex ska lära eleverna en låt man aldrig i hela sitt liv hört förut och bara suttit och försökt öva in under en 10 minuters rast, gäller det att vara övertygande.

Först kolla:
"Jaha, då ska vi sjunga den här låten. 'Ridom, ridom' heter den. Har någon hört den förut?"
Sjutton skakningar på huvudet.
"Bra!" tänker man, för man vill inte sjunga fel och att någon unge ska påpeka det för en. "Såhär går den!" säger jag hurtigt, harklar mig och sätter darr på strängarna på gitarren, E-moll, och tar ton. Det skorrar lite i strängarna, det är rätt svåra ackordbyten och jag har fullt sjå med att hålla koll på text, ackord och fingersättning.
Men ungarna lyssnar och när jag kommit till slutet av låten håller jag ackordet och hojtar: "Nu sjunger ni meeed!" Och de gör som jag säger, försöker. Jag stakar mig i spelandet, tappar bort mig i texten, men håller god min och rajtar vidare.
När låten är slut är jag lika slut. Men jag ler och säger: "Jahapp! Det var den det! Nu tar vi nästa!"
Men det är kul att jag lyckades "lura" dem!

Nu kanske ni undrar varför jag ger mig på låtar som jag aldrig hört. Saken är den att min kollega, som är stressad inför julfest- och luciaprogram, bad mig öva dessa låtar med eleverna. Och tiden är knapp, det måste göras! Jag är lite orolig bara för den gången kollegan ska öva "Ridom, ridom" med ungarna. "Sådär sjunger inte Jenny den!" kommer de säga.