Kaffekopp.
Imorse stod det en kaffekopp på Seidis madrass. I koppen låg en av hennes benbitar.
"Vad har du gjort?" frågade jag henne. Då såg hon såhär skamsen ut.
Jag brukar nämnligen använda kaffekopparna som sockerskålar. Kanske hon försökte dölja att det varit socker i koppen genom att lägga dit sitt ben. Hur koppen kommit från köksbordet till madrassen kunde hon inte förklara.
"En sak har jag alltid undrat" frågade Henrik häromdagen. "Var har du fått de här nätta kaffekopparna ifrån?" sen flinade han brett och tog betäckning när jag lätt och kärleksfullt boxade till honom på axeln.
Jag har faktiskt ärvt dom av min mor och jag tycker de är jättenätta och gulliga! Sådeså!
Hahaha "nätta", d var rätt ord det. Men fy sejdan va Seidi e sluuuut, garv. Benet i koppen till på d
=)
sööt (men att du ÄNNU inte lärt dig att ställa frestande gods utom räckhåll för labben din)
Just det!! Dom är jättefina, riktiga sommarkaffekoppar med vackert blommösnter!!! Så de´så!