jeneli

Jag satt uppe till kl 02 inatt och skrev klart första utkastet till min litteraturgenomgång. Nu på morgonen traskade jag och Seidi iväg till Malins livs för att köpa kuvert och frimärken så jag kunde posta iväg brevet. Man hade önskat att man hade fått använda sig av den moderna tekniken för att sända iväg sitt arbete till sin handledare, men vissa föredrar tydligen än idag att få snail-mail. Det är dyrare, det tar myyyyycke längre tid och är helt enkelt allmänt besvärligt.
Jag och expediten på Malins försökte med alla medel slå våra kloka huvuden ihop för att komma fram till vad mitt brev skulle kosta att skicka iväg till Sverige. Hur många frimärken skulle jag ha? Jaha, två av den sorten, då saknas det fortfarande 35 cent, vad vägde kuvertet igen nu då? Och vad skulle det bli att kosta? Just ja, hur mycket hade vi satt på hittills nu då i frimärksväg? Jag smattade till sist på två förstaklassfrimärken plus ett Björn Borg-frimärke för 55 cent. Aldrig har jag köpt nåt av märket Björn Borg så billigt! Men nu ligger ialla fall brevet i lådan och väntar på transport.

Påväg hem från brevlådan stötte vi på Henrik som stod vid banken och gjorde sitt jobb, skötte om fastigheten helt enkelt. Asså, män i uniform i all ära, men det finns inget som är så läckert som en handyman i blåkläderbrallor, röda hörselkåpor med radio på skallen och arbetshandskar som det t o m står Handyman på. Jag kastade mig i hans famn och Seidi kastade sig över hans fina handymanhandske, slängde runt med den lite och rev till sist upp sömmarna. Hon fick behålla handsken och bar den med högt huvud hela vägen hem och nu ligger den i slarvor på hennes äckliga madrass.

Nu ska jag cykla in till stan och lämna tillbaks bandinspelaren jag använt till mina intervjuer.