Sköna lördag.
Kommer ni ihåg ett program som hette Sköna Söndag som gick på teve för ett tiotal år sedan? Jag bara kom på det när jag skrev sköna lördag som rubrik... kul. Jag tror han där växt- och plantgubben, Bertil -nånting, var med där och talade om pelargoner och violer på svår skånska.
En annan skåning som jag kom att tänka på när jag skrev om Bertil, det är vingubben på tv4. Vad heter han?! Han smyger runt bland vinrankor i Frankrike, fräser, spottar, får konstiga utbrott och ser helt galen ut i sin yviga frisyr. Jag har mycket svårt för den mannen... Bengt, heter han va? Jo, Bengt Fritiofsson (svårt att stava...).
Ja, nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om...
Jag vet inte om jag ska kalla Romeo för Romeo längre. Han har ju liksom blivit Henrik med hela folket. Så jag tror han får heta så i bloggen nu också.
Hursomhelst har Henrik hämtat hem en skivstång med fyra femkilosvikter på. Hela familjen knuffas och trängs runt stången och är ivriga på att arbeta på bicepsen. Vi skrämde ialla fall bort Joel och sa att han skulle stanna i växten om han började lyfta skrot i så unga dar. Nä... riktigt så var det inte. Självklart fick han prova på. En femkilosvikt var allt han mäktade på ("Men jag stannar väl inte i växten om jag lyfter den här...?"), jag var livrädd att han skulle tappa den på sin tå, eller ännu värre... MIN tå!
Idag har vi varit på stan och lunchat med Elias och Ann-Catherine. På Eat satt de söta kusinerna bredvid varandra och delade på en portion lasagne. Joel kunde inte låta Elias vara, utan satt och klappade honom på huvudet och armarna och bet ihop tänderna som om han hellre hade satt tänderna i sin lilla kusin än i lasagnen. "Han är så söt" sa Joel. Och man kan inte annat än hålla med! Vi åkte häst och vagn också och Joel sjöng kareoke i sossarnas tält. Först sjöng han favoritlåten The final countdown och sen den där Christer Sandelin låten, Hon har ett sätt, eller vad den nu heter. "Hon står på sina knän och ber" går en del av texten. Fast Joel sjöng "Hon står på sina kvinnoben".
Vi trampade hemåt i kylan vid 14-tiden. Nu är Joel ute och leker med Marcial och Henrik är och lirar rock ´n roll med Facedrill, som förresten har spelning på Pub Bastun den 17 november. Det ska bli kul att se Enberg på scen! Jag har ju faktiskt sett honom på dvd en gång. Det är lite Janne Schaffer över munrörelserna när han spelar, men som rockstjärna måste man väl ha ett signum, antar jag :)
En annan skåning som jag kom att tänka på när jag skrev om Bertil, det är vingubben på tv4. Vad heter han?! Han smyger runt bland vinrankor i Frankrike, fräser, spottar, får konstiga utbrott och ser helt galen ut i sin yviga frisyr. Jag har mycket svårt för den mannen... Bengt, heter han va? Jo, Bengt Fritiofsson (svårt att stava...).
Ja, nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om...
Jag vet inte om jag ska kalla Romeo för Romeo längre. Han har ju liksom blivit Henrik med hela folket. Så jag tror han får heta så i bloggen nu också.
Hursomhelst har Henrik hämtat hem en skivstång med fyra femkilosvikter på. Hela familjen knuffas och trängs runt stången och är ivriga på att arbeta på bicepsen. Vi skrämde ialla fall bort Joel och sa att han skulle stanna i växten om han började lyfta skrot i så unga dar. Nä... riktigt så var det inte. Självklart fick han prova på. En femkilosvikt var allt han mäktade på ("Men jag stannar väl inte i växten om jag lyfter den här...?"), jag var livrädd att han skulle tappa den på sin tå, eller ännu värre... MIN tå!
Idag har vi varit på stan och lunchat med Elias och Ann-Catherine. På Eat satt de söta kusinerna bredvid varandra och delade på en portion lasagne. Joel kunde inte låta Elias vara, utan satt och klappade honom på huvudet och armarna och bet ihop tänderna som om han hellre hade satt tänderna i sin lilla kusin än i lasagnen. "Han är så söt" sa Joel. Och man kan inte annat än hålla med! Vi åkte häst och vagn också och Joel sjöng kareoke i sossarnas tält. Först sjöng han favoritlåten The final countdown och sen den där Christer Sandelin låten, Hon har ett sätt, eller vad den nu heter. "Hon står på sina knän och ber" går en del av texten. Fast Joel sjöng "Hon står på sina kvinnoben".
Vi trampade hemåt i kylan vid 14-tiden. Nu är Joel ute och leker med Marcial och Henrik är och lirar rock ´n roll med Facedrill, som förresten har spelning på Pub Bastun den 17 november. Det ska bli kul att se Enberg på scen! Jag har ju faktiskt sett honom på dvd en gång. Det är lite Janne Schaffer över munrörelserna när han spelar, men som rockstjärna måste man väl ha ett signum, antar jag :)
Kommentarer:
Trackback