jeneli

Härnösandsveckan närmar sig sitt slut. Imorse stressade jag upp till biblioteket för att delta i en av de tre examinationerna vi ska delta i innan vi själva ska examineras. Man ska m a o sitta och lyssna till när någon ger tips, råd och konstruktiv kritik på någon annans examensarbete. Sedan sitter en sträng examinator (universitetslektor/professor) och antingen hyllar eller sågar arbetet totalt. Detta ska man delta i för att själv veta vad som komma skall när man tror examensarbetet är färdigt.

Tji fick jag. Här var ingen examination. Jag bloggar istället.

Imorse fick jag en liten chock när jag stod nyduschad och rotade efter kläder i min "garderob" (=resväska). Mitt i allt öppnas dörren och jag står patt mot öga med en städerska. Vi var båda som förstenade innan jag kom mig till sans och lyfte jeansen jag hade i händerna mot bröstet.
"Oj, hej, ursäkta" fick hon ur sig. "Jag tänkte bara kolla om det fanns toapapper."
Fortfarande chockad klev jag in i badrummet och tog en rulle toapapper.
"Asså, nej! Jag tänkte bara fylla på om det behövdes!"
Naturligtvis, varför skulle hon vilja ha vår halvtomma rulle. Jag ställde mig igen att titta på städerskan med jeansen tryckta mot bröstet. Hon bad återigen om ursäkt och stängde dörren.

Då slog det mig. Där på golvet låg ju Henrik på en madrass (ja, Romeo alltså). Han hade inte sagt ett knyst och jag undrade om hon sett honom. Jag tror inte det är okej att man hyr enkelrum och släpar med sig madrasser nämligen... Orolig blev jag. Vad skulle hända nu? Skulle städerskan ringa och skvallra till de som hyr ut?
"En tjej med hängpattar har karlar på rummet!"
Eller skulle hon hålla käften av den anledningen att hon skämdes över att ha stövlat in i rummet kl 9 på morgonen, stirrat på mina tissar och försökt lura mig på toapapper?
Kanske hon inte såg honom?
Jag var tyst och tillknäppt hela frukosten och väste "schhyyy" när Romeo skramlade med porslinet eller harklade sig för högt.

Nu har jag kommit över det. Som Romeo sa: Vad kan hända? Tror du att du får någon straffavgift? Kanske, men det kan jag ta. Tror du att du åker i fängelse? Nej, naturligtvis inte! Dåså, ryck upp dig för fan. Okej.

Men det kändes onekligen som att bli tagen på bar gärning!