Störd.
Mina symptom är:
- trött, trött, trött (kan iofs bero på dålig sömn)
- humörsvängningar, obefogade irritationer och "det kommer gå åt helvete-inställning" i allt.
- pannknack och yrsel
- ont i pattarna
Men som sagt. Detta är en skengraviditet, eller kanske en normal ägglossning. Jag har inga pesetas, p-piller eller poletter, men däremot "piral", vilken ska skydda till 99,9% typ.
Eländigt om man vore en av de där 0,01% som faktiskt blev på smällen...
Igår var vi bjudna på en försenad födelsedagsmiddag hos Mor och Johan. Vi hade dock bestämt oss för att bestiga Storängsberget (eller vad det nu hette...) innan maten. Det är ett berg i byn som Romeo längtansfullt lyft blicken mot och nu bestämt sig för att undersöka om det var passligt att kasta sig ut ifrån.
Vi stannade bilen vid stigen som leder mot berget och började traska. Joel hade vandringskäpp i handen, jag hade Seidi i koppel och Romeo hade stora skärmväskan på ryggen. Väl uppe var vindförutsättningarna perfekta för ett fint flyg, men träd och buskar var ivägen för att få en bra start. Så vi traskade ner igen. Joel och Romeo var besvikna. Själv var jag lättad.
Det bjöds på god mat och vin och trevligt sällskap. Vi var hemma vid 22 och kl 23 gick vi i säng. Jag var slut och luktade sprit, enligt Romeo, för han kunde inte ha ansiktet vänt mot mig när jag pratade. Han var väl bara sur för att han måste köra, haha!
Inatt har jag haft sjuka drömmar, jag ska inte återge dem så noga, men jag blev lämnad av Oh Romeo. När jag förfärad och upprörd vaknade ur mardrömmen, hade jag en svettig hand på hans arm.
Är det inte också lättare att bli gravid om vänner omkring en är det? :P
*fnissar*
du e gulli du.
Huj, jag skulle ha hjärtat i halsgropen med en sån äventyrare till pojkvän. Skärmflygning lixom, sånt ser man ju bara på TV, eller?
=)
Fan vad man blir mesig med åren. Det var väl bara sisådär 10-11 år sen som jag och Hägge höll på att trixa i 180 km/h på hans motorcykel. Bl.a "one hand one wheel", minns du när vi racade pv till Västerås på motorvägen? Bakpå i typ 200, skulle aldrig falla mig in igen.
Ja, det kanske itne är omöjligt Linda. Kroppen är en konstig apparat som reagerar konstigt på saker och ting. T ex så berättade farmor att när jag ammade Joel så spände det till i hennes bröst när hon såg det. Så om jag inte har värsta mjölkproduktionen när ni sitter och ammar, så blir jag väl på smällen bara av blotta tanken på att ni är gravida.
Jo, jag minns vansinnesfärden där på motorvägen och som du säger skulle man aldrig ge sig iväg på såna äventyr idag. Men inte är jag orolig över Hempi direkt, jag gillar att han inte är någon mespropp. Och de där oroliga flickvänsfasonerna hör bara till, jag måste låtsas inför honom förstår ni, så han tror att jag är rädd om honom, heheh.
Flickvänsnojja.. hohoh.. Jag var livrädd bara för att min svenska karl skulle köra hem från vårdö mitt i natten här i veckan. De har väl inte rådjur i Sverige?