Trött och sur.
I över en veckas tid har jag suttit innanför dessa fyra väggar, känns det som. Men jag ska väl inte klaga, eftersom jag inte ansträngt mig för att ta mig härifrån heller. På kvällarna och under helgerna har Joel fullt lekschema med sina kompisar. Från morgon till kväll ränner de här mellan varandra, leker och har skoj, medan man får hålla sig hemma för att kunna hålla ett öga på dem. Det roligaste man får göra är att ta en hundpromenad eller åka och handla.
Slö blir jag. Slö och sur.
Idag har vi suttit och stirrat in i dumburken hela dagen. Kasst VM de gör, svenskarna. Fast finnarna tog väl lika många medaljer iofs... av samma valör. Ett guld för Klüft och ett för Pitkämäki, som hivade spjutet över 90 meter utan att en enda gång träffa någon längdhoppare i ryggen.
Och inte får man sova på nätterna. Vaknar svettig om de kroppsdelar jag har under täcket och iskall om de som ligger ovanför. Om inte annat måste jag springa på toa. Och när jag just lagt mig ner har jag Joel vid fotändan: "Får jag sova här?" Men 120 cm är för trångt för tre pers, varav en är som en mask, så jag får gå upp och lägga mig i "maskens" trånga säng och vila fötterna på gaveln. Sen är jag omslingrad och kvävd tills han somnat och jag går upp och lägger mig på soffan där jag huttrandes drar den tunna pläden kring min matta och trötta kropp. Före 9.00 imorse var jag klarvaken och bestämde mig för att ta en morgonpromenad, medan alla andra av någon anledning kan sova hur bra som helst till halv tie.
Inatt ska jag lägga mig på soffan direkt, tänker inte ens prova trängas i sängen. Dörren till sovrummet ska stängas och låsas, så ingen kan komma och väcka mig.
Ska jag vara instängd mellan dessa fyra väggar vill jag åtminstone kunna få sova ordentligt.
Inte konstigt att man blir sur.
NÄmmen nåssidå. Stackarn. Sådär kan jag oxå känna ibland. Men gör klart för masken att han har en egen säng 3 meter från din och där ska han sova. Tyck int synd, få inte ont i hjärtat, utan säg bara nej. Nu är det såhär. Tänk på dig själv lite oxå gumman.
Igår natt/morse fick vi oxå besök i vår iofs 180 cm säng, jag kunde inte somna om då heller, tills Chrille steg upp kl 8 och jag kunde kravla över till hans kalla sida, och somnade om till tio, mys. Tur att hon inte kommer så ofta. Och kommer hon för ofta, då för jag henne tillbaka (okej visst svider det lite, men man måste vara lite ego ibland oxå). Kram
Jag tycker inte det är ego att se till att man själv får sova!=)
Jag och Masken hade inför-natten-samtal där jag klargjorde för honom precis det ni säger: "Där är DIN säng, där sover DU, här är MIN säng, här sover JAG."
Så kom han tassandes inatt. "Jag är rä-ädd!"
"Kom så följer jag dig tillbaks till sängen" sa jag bara. Puss och kram, så kunde jag gå och lägga mig igen - UTAN tjafs.
Ibland går det så lätt, det man tror att är så svårt.
Siddu barra =) det gäller nog bara att visa att man själv är bombsäker på att ens förslag är det bästa. Börjar man tveka och vela så har de snabbt övertaget. Fortsätt så du. Jag har sagt att Li får komma IBLAND. Vem tror du inte stod brevid sängen 2.30 inatt då. Man ledde trött tillbaka henne, men kunde snabbt vilseleda det ledsna och få gå och LÄGGA SIG IFREEEED.