Böor.
Joel började spy igårkväll kl 23 och fortsatte med det hela natten. Det började med ett panikartat skrik på hjälp från hans lilla krypin. Där satt han i sin höga säng med skärrad blick och en hand för halsen.
"Mamma, mamma, mammmaaaa" var det enda han fick ur sig. Han hade mått lite illa före läggdags och jag frågade om han behövde spy.
"Jag vill inte spy" bölade gossen.
Hans mamma var trött och försökte lugna. Funderade i sitt stilla sinne på att eventuellt kanske utifallatt gå och hämta en hink om det eventuellt kanske utifall skulle komma en spya. Längre än så hann jag inte fundera förrän ungen böjde sig ner över sängkanten - och där kom spyan. Den dök ner från 150 cm höjd och landade med ett plask på golvet så det strittade uppåt väggarna. Sen kom det några till, jag tappade räkningen, för jag hade fullt sjå med att försöka hålla i det hulkande och ståkande barnet som satt där i överslafen och kaskadkräktes. När det var färdigt tog jag först hand om det olyckliga barnet och bäddade ner honom på soffan. Sen ställde jag mig en lång stund och bara stirrade på förödelsen i det lilla rummet. Det var spyor precis ö-ver-allt! Golvet var täckt med en sörjig massa med någon korvbit, lite potatismos och se - han fick nog i sig en och annan paprikabit till middagen ändå. När jag karat ihop spyorna ägnade jag säkert en halvtimme till att torka, putsa och feja. Slänga lakan, kuddar och nerstänkta kläder i tvättmaskinen. Spola av mattor och leksaker. Och däremellan springa till soffan och hjälpa Joel att spy.
Sen fortsatte han hela natten. Varje timme var det dags på nytt och jag satt parkerad i soffan, slumrade till, vaknade och agerade hinkhållare, bäddade ner sjukt barn, slumrade till, åhå, dags igen, osv osv tills klockan var 6 och det var dags att "stiga upp" och ta itu med det praktiska som skall lösas när man är borta från jobbet.
Så idag har jag vikarie för första gången i hittills korta karriär som utbildad lärare. Jag är lite orolig över mina gullungar där på skolan och har plitat ihop ett A4 med instruktioner till vikarien över hur de ska "skötas". Nå, det går nog jättebra. Nu ska jag koncentrera mig på att sköta om min egen lilla unge här hemma. Han har piggnat i nu och varit "spyfri" sen imorse. Kanske man får gå och vila på sängen en stund...?
"Mamma, mamma, mammmaaaa" var det enda han fick ur sig. Han hade mått lite illa före läggdags och jag frågade om han behövde spy.
"Jag vill inte spy" bölade gossen.
Hans mamma var trött och försökte lugna. Funderade i sitt stilla sinne på att eventuellt kanske utifallatt gå och hämta en hink om det eventuellt kanske utifall skulle komma en spya. Längre än så hann jag inte fundera förrän ungen böjde sig ner över sängkanten - och där kom spyan. Den dök ner från 150 cm höjd och landade med ett plask på golvet så det strittade uppåt väggarna. Sen kom det några till, jag tappade räkningen, för jag hade fullt sjå med att försöka hålla i det hulkande och ståkande barnet som satt där i överslafen och kaskadkräktes. När det var färdigt tog jag först hand om det olyckliga barnet och bäddade ner honom på soffan. Sen ställde jag mig en lång stund och bara stirrade på förödelsen i det lilla rummet. Det var spyor precis ö-ver-allt! Golvet var täckt med en sörjig massa med någon korvbit, lite potatismos och se - han fick nog i sig en och annan paprikabit till middagen ändå. När jag karat ihop spyorna ägnade jag säkert en halvtimme till att torka, putsa och feja. Slänga lakan, kuddar och nerstänkta kläder i tvättmaskinen. Spola av mattor och leksaker. Och däremellan springa till soffan och hjälpa Joel att spy.
Sen fortsatte han hela natten. Varje timme var det dags på nytt och jag satt parkerad i soffan, slumrade till, vaknade och agerade hinkhållare, bäddade ner sjukt barn, slumrade till, åhå, dags igen, osv osv tills klockan var 6 och det var dags att "stiga upp" och ta itu med det praktiska som skall lösas när man är borta från jobbet.
Så idag har jag vikarie för första gången i hittills korta karriär som utbildad lärare. Jag är lite orolig över mina gullungar där på skolan och har plitat ihop ett A4 med instruktioner till vikarien över hur de ska "skötas". Nå, det går nog jättebra. Nu ska jag koncentrera mig på att sköta om min egen lilla unge här hemma. Han har piggnat i nu och varit "spyfri" sen imorse. Kanske man får gå och vila på sängen en stund...?
Kommentarer:
Postat av: Linda
usch stackarn. Pussa honom från oss.
Och puss på dig efter slitet.
Postat av: Tessa
oh no asså jag LIIDER med dig Jenny, fy farao för att stå där i spyorna och inte veta VAR man ska börja. Stackars er. Hoppas han redan blitt kvitt det och att du fått vila upp dig oxå. Kramisar till er!
Trackback